...börjar hitta en ny lunk, en ny vardag....
Livet är liksom indelat i före och efter "det stora svarta"...
Före var allt skimrande och fantastiskt, vi var så lyckliga och kände oss utvalda...
Varje dag fascinerades jag av att det låg två små underverk inne i min mage, två små älvor som skulle ge oss så mycket lycka och som vi skulle älska så....
Efter är vi trots allt mycket lyckliga.... vi har en stor kärlek som tar oss igenom det svarta, som ger livskraft och hopp om framtiden, men vi bär med oss den stora sorgen......
Den outgrundliga, oförståeliga sorgen som lever tillsammans med oss...
Jag har blivit rädd för döden... Mest av allt rädd för att förlora dem jag älskar innan tid är...
Jag har fått en erfarenhet som jag önskar att jag slapp... Jag ser livet med nya ögon...
Jag har varit sjukskriven sen My dog... Till en början på heltid, sen halvtid och nu det sista 25%...
Det är sista veckan på min sjukskrivning nu, nästa vecka börjar jag jobba fullt, "som vanligt" igen...
Det är märkligt hur vi anpassar oss till livets svängningar.. Hur vi hittar nya säött att leva med de erfarenheter livet tar oss igenom....
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva som vanligt igen när jag satt med My i min famn och hon tog sina sista andetag, jag trodde att jag skulle gå under - att det svarta aldrig skulle ta slut...
Nu är det svarta inte lika mörkt, kommer inte lika ofta, men sorgen är lika stor och när den sköljer över mig tar den över allt...
Det är svårt att förklara, det är svårt att sätta ord på hur sorgen efter ett barn, i mitt fall två, inte kan jämställas med något annat...
All sorg är svår och mörk, all sorg måste få ta sin tid och sitt utrymme, alla sorg läömnar spår som vi bär med oss för alltid.... Alla förluster tar oss vidare till en ny vardag, till ett nytt "som vanligt", men sorgen efter ett barn ändrar hoppet, lyckan och föreställningen om framtiden...
Vi har flyttat... Vi bor i ett fantastiskt hus där vi har fixat allt... Golv, väggar och tak är lagda och nymålade, vi bor i ett hus där vi snart har allt precis som vi vill ha det.... Vi har haft tid att lägga på det, eftersom My och Meja inte har behövt vår kärlek och omsorg, så som spädbarn brukar.... De får all vår kärlek och massor av omtanke, men rent fysiskt har vi lagt tiden på vårt hus....
Vi kommer att få ett fantastiskt liv här, vi har ju varandra... Vi älskar varandra så, men våra flickor kommer alltid att fattas oss...
Älskade barn,
mamma längtar efter er <3
Varje dag är ni i mina tankar
Varje dag saknar jag er doft
Varje dag önskar jag att allt vore annorlunda
Mamma längtar efter er, underbara barn
Var rädda om varandra och ta hand om varandra tills vi ses igen....
Älskade barn
