Året som gått..

Det är dags att summera året som gått....
Vad kan jag säga....
Jag önskar att året som passerat kunde försvinna ur mitt medvetande, att det aldrig hade hänt...
Jag önskar att kvinnan som är jag vore samma kvinna som för ett år sen, en tråkig realist som tror på ödet och är lycklig över att att mannen i mitt liv äntligen har dykt upp ;)
En kvinna som ännu inte vet att det mest fantastiska och det mest fruktansvärda i livet snart ska hända henne... Jag önskar att mina underbara små aldrig blivit till...
Det önskar jag av egoism... Det önskar jag inte för att jag inte vill att det bästa i mitt liv inte ska finnas, utan för att jag inte riktigt orkar leva med förlusten av det stora i livet.
Att få barn är det mest fantastiska i livet säger ni som är mammor och jag tror er, jag önskar bara att jag visste...
Jag önskar att jag hade fått ett levande barn i min famn efter förlossningen, jag önskar att My hade varit såpass frisk att jag hade fått hålla henne i min famn en enda gång äinnan natten hon dog, jag önskar, jag önskar en hel massa saker som inte blev....
Att få starta året med mannen i mitt liv i den stora staden NY, att få bli gravid med min älskade och att få planera framtiden med densamme var en fantastisk del av året som gått... Tyvärr har allt det andra tagit överhand, sorgen har ätit upp all lycka från året som gått och jag önskar att jag fick köpa annat än gravljus till mina underbara älskade barn... Jag önskar deras skrik hade hållit mig vaken alla nätter och inte sorgen efter dem, jag önskar de hade varit här nu för att fira in det nya året.... Jag önskar en massa, som aldrig kommer att bli....
Summa sumarum år 2011; året då de bästa och det värsta har hänt.... Jag längtar efter mina barn, varje dag, jag är lycklig över min fina, fina man (utan vilken jag hade dött) och jag önskar att ingen hade sagt att det blir bättre nästa gång, för även om de blir en nästa gång kan det aldrig ogöra den här gången.....
Jag längtar efter er underbara barn....
Vi ses i himlen <3

Mamma älskar er ljuvliga små
Gott nytt år!

Julkänslan...

...vill liksom inte riktigt infinna sig...
Jag älskar jul och då menar jag ÄLSKAR...
Jag har för många tomtar, massor av julgardiner, älskar att öppna paket och jag myser varje dag framför julkalendern...
Men i år kommer liksom inte tomtarna fram...
I år känns klapparna oviktiga...
I år är julen tung...
I år finns inget att fira, inget att vara tacksam för....
Nu tänker du, men herregud, var tacksam för allt det du har!!
Jag är tacksam för det, jag är så otroligt tacksam för min underbara älskade, min fina familj, mina fina kollegor som får stå ut med en ny och tidvis ganska bitter Åse osv...
Trots det känner jag inte för att fira...och det är en rättighet jag och andra i min situation har...
Vi firar ändå, vi njuter av livet ändå och vi är mer tacksamma för vad vi har än många andra tror jag... För vi  vet vad det innebär att förlora de som är viktigast för oss...

Jag inser att jag måste ta mig igenom alla årstider och dess högtider en första gång, som mamma till två underbara vackra små änglar... Men det gör så ont...
Varje vecka tar jag mig igenom samma saker som "vanligt", men ändå känns allt på något vis nytt och lite smärtsamt. Varje källa till lycka och glädje innehåller ett stygn av sorg och det är så fruktansvärt tungt...
Jag är så trött på att gråta, så trött på att sörja och så evinnerligt trött på den "nya" jag som inte fungerar som den gamla jag!!!
Jag är så himla trött...
Julkänslan vill liksom inte infinna sig i år....
Älskade barn, jag hämtar tomtarna nu och ställer fram dem som om ni vore här...