Igår var det 6 månader sen mina flickor föddes...
Just nu borde jag vara lycklig och vansinnigt trött, inte sant?
det är ju så det "ska vara"....
Jag saknar mina små så innerligt...
Vissa dagar vaknar jag och väntar dem...i ett kort ögonblick glömmer jag allt det fula och onda... sen kommer verkligheten...
Vissa dagar känns allt som en dröm... som om det inte är på riktigt... fast det är det...
Många dagar undrar jag vad jag gjort för fel...
Alla dagar är mina små prinsessor i mina tankar....
Alla dagar gör ont...
