28+0 och trycket släpper...

Oj, wow, vad hände?

Vi har tagit oss till 28 fulla veckor!?

Det är nästan overkligt och samtidigt helt underbart! Ångesttrycket släpper sitt krampaktiga tag lite dag för dag...

Tyvärr försvinner den inte helt men det tyngsta trycket lättar.... 

Saknaden efter våra små änglaflickor gör sig påmind oftare nu och tankarna på hur allt borde ha varit.... 👼👼👼

Min fjärde dotter kommer aldrig kunna ersätta eller sudda ut saknaden efter de andra tre. 

Dem bär jag i ett eget rum i hjärtat för alltid....

Men kanske får vi ynnesten att njuta av att se vår lilla Greta växa upp och det hoppet växer för varje dag vår kloka lilla flicka stannar kvar inne i min mage.

❤️️👶❤️️

27+0 !?

27+0....

Min längsta graviditet...

Vi har tagit oss till den första riktigt viktiga dagen för Greta, enligt barnläkarna på Östra, om man nu väljer att gå på den linjen....

Vi går inte riktigt på den linjen, vi vill längre än så....

Nog för att 27 är bra, helt fantastiskt för att vara för oss, MEN, 27 är ingen garanti, bara en dag som talar om att chanserna är större och vi siktar högre! 

Nu börjar alla viktiga organ bli klara men ett barn som föds nu är fortfarande väldigt skört, med en oerhörd risk för komplikationer och livslånga följder....

Jag läser i Gravidappar, ni vet, vecka för vecka....

Jag har aldrig läst den här veckan förut och tagit det till mig...mina barn har redan varit födda...

Nu börjar det kännas som om det faktiskt KAN gå bra den här gången...

Jag räknar fortfarande inte med något, det är 3 veckor kvar innan jag börjar andas lite lättare....

Men kanske...

Kanske slipper vi köpa ännu en liten vit kista och ge oss ut på jakt efter ytterligare en sten att pryda småtjejernas grav med...

Kanske, kanske får vi istället avbruten nattsömn och små, små rosa klänningar...

Hoppas

26+0 och full aktivitet...

Ännu en vecka har passerat och det börjar kännas overkligt... 

Kan det gå vägen den här gången??

Vågar inte riktigt hoppas men jag försöker börja knyta an till vår lilla prinsessa...

Ja, det är så... Att jag inte riktigt har knutit an till Greta...

Jag har inte vågat, utan för att skydda mig själv har jag "förträngt" henne i den mån det går....

Nu är det visserligen svårt att ignorera aktiviteten som är på insidan, typ dygnet runt, men det går att "vänja" sig vid det och försöka att inte ägna så mycket tankar på det....

Hur som helst så mår vi alldeles utmärkt båda två och Greta övar, till sin mammas förtret, på frivolter därinne... Det börjar bli bökigt att snurra runt...I alla fall för mig!

Själv aktiverar jag mig med brödbak och ljusgjutning ackompanjerat av skön musik.

Njut av solen och ha en fin helg!!

25+3

Dagen i graviditeten då min tredje dotter är född....

Älskade Mira, du fattas mig....

Lilla Greta, jag vet hur stor du är nu... Hur färdig du ser ut på utsidan och hur len din mjuka hud känns under mina fingertoppar...

Jag är så tacksam att du inte har så brått som din storasyster... Att du stannar där du är...

Varje dag, varje sekund, ger oss större chanser att få spendera dina dagar tillsammans...

Jag hoppas så att vi ska ha en framtid tillsammans du och vi... 

Vi längtar så efter dig...

Men jag vågar inte hoppas för mycket...inte ännu... 

För imorgon kanske hoppet tas ifrån mig och hela tiden lever jag granne med rädslan... 

Rädslan över att behöva bädda ner dig i en liten vit kista.

Rädslan över att vara tvungen att lämna dig tillsammans med dina systrar, i en grav, med ännu en gravsten....

Älskade Greta, vi väntar så gärna på dig....

Älskade Mira.... Jag önskar att allt var annorlunda... Du fattas mig...          Mira 120719

Långsamt tar vi oss framåt...

... närmare mål för varje dag.
Trots att det är långt kvar försöker jag se varje dag som en vinst...


Ibland går det bra... ibland är det svårt...


Men... Just NU är allt bra och vår prinsessa växer och lever om precis som hon ska.


25+0 and counting....