Summa sidvisningar

tisdag 26 januari 2016

Nu eller aldrig...

Tre ord jag trodde jag använt för sista gången...
Jag är gravid....
Snälla, säg inte grattis för vi känner inte så, inte ännu. 
Att bli gravid var aldrig problemet, det är den enkla biten för oss, vi behöver knappt försöka....    
Det är i vårt fall inget att gratulera. 
Spara dina gratulationer tills bebin är här, eller ditt beklagande. Först då vet du/vi vilka ord som är de rätta.

Att vara gravid innebär inte att få ett barn, inte i vår värld. 
Att vara gravid innebär att hoppa rakt ut från en klippa och hoppas på att landa på fötterna, utan några som helst garantier för att det ska ske och ändå gör vi det. En sista gång.

Den här gången gör alla allt för att vi ska få hålla en frisk liten bebi i famnen någon gång fram emot sommaren. Jag är sjukskriven, går på galet mycket kontroller och ska försöka hitta ett lugn i att bara vänta på bebi, utan att allt för mycket oroa mig för att vattnet ska gå.
Den här gången räknar vi inte med ett barn, cyniskt kan tyckas, men vårt försvar mot verklighetens grymhet. 
Det betyder inte att vi inte hoppas på en bebi, åh vi hoppas så innerligt mycket!!
Vi går inte och tänker att nu går det nog åt helvete, vi planerar lite försiktigt för en ny familjemedlem, men vi räknar inte med det. Det är vårt försvar....

På sätt och vis vill jag inte berätta, inte för någon, inte förrän senare.... 
Men livet funkar ju inte riktigt så, och med tanke på min sjukskrivning och min kroppshydda vore det svårt att hemlighålla nån längre tid....

Första delmålet/förhoppningen är att nå 30 veckor utan vattenavgång... 
Vi vet vilka de magiska veckorna är, när vad utvecklas och vad som krävs för att ha goda chanser att få med oss en liten, levande bebi hem....
30 veckor... Det vore en dröm. 
Efter det är det nästan nedförsbacke, 32 veckor vore fantastiskt och allt därutöver magiskt.... Men vi får se.
Vi tar en dag i sänder, en vecka åt gången....

Jag är gravid och den här gången hoppas vi på en bebi....