Försäkringar...

Idag har jag ringt försäkringsbolagen...
Det kändes som en surrealistisk repris av förra året
Att veta vad de frågar efter och hur gången är...

I hela sitt yrkesverksamma liv betalar vi för försäkringar som man hoppas aldrig behöva utnyttja
Man vill aldrig behöva ringa samtalet som talar om att de käraste man har inte längre är ibland oss
Det är så märkligt att få pengar när man förlorar ett barn
Det är ju när man får barn man behöver pengar...
Men i år vet jag vilken skillnad de kan göra
Jag vet hur de kan rädda en situation när man knappt orkar stiga upp på morgonen
Att inte behöva oroa sig om pengarna från försäkringskassan kommer in i tid eller inte
Att inte behöva fundera på om man har råd med kista, urna och gravsten
Att kunna ge sitt barn det enda man får lov att ge, utan att behöva tänka på ekonomin

En gravidförsäkring kan göra all skillnad i världen när livet rämnar
När avgrunden gapar runt omkring
Och sväljer allt annat

Den här gången visste vi
Hur allt fungerar
Allt det där som man inte vill veta
Som jag inte önskar att nån annan skulle behöva känna till

Idag har jag ringt försäkringsbolagen
Det kändes som en surrealistisk repris av förra året
Men i år har jag inte oroat mig för ekonomin
Jag har låtit sorgen komma och gå som den gjort
Och vetat att ekonomin löser sig...

Älskar Mira
Jag saknar dig så
Inga ord kan beskriva min saknad och sorg
Inget hjärta kan förstå min längtan
Jag vet att dina systrar tar dig i sin famn när längtan efter oss blir för stor
Precis som vi lever i varandras famn i vår längtan efter dig
Lilla underbara mirakel Mira

Älskling <3

Magen

Som nyss talade om att ett mirakel var på väg
Är nu som en oformlig massa
En påminnelse om dig, älskade barn
Det som skulle bli en tung, otymplig spänd ballong
Är nu som då bara en dröm

Jag fick aldrig ha den där stora, tröttsamma, tunga magen
Som fungerar som bord
Och trots att andra blir vansinnigt trötta på den
Önskade jag mig den mer än allt annat...

8 dagar har gått sen du föddes älskade Mira
Det känns som ett ögonblick och en evighet

Älskar dig, underbara, vackra barn!

Till mitt Mirakel

Jag får aldrig, älskade Mira
Höra ditt porlande skratt
Jag får aldrig hålla om dig
Och trösta dig min skatt
Jag får aldrig höra små fötter
Som tassar på golvet mitt
du ska alltid bara bo i mitt hjärta
I det rum som är bara ditt

Vi får mötas i skymningslandet
Nånstans där dag blir till natt
I drömmen får vi träffas mitt älskade
barn, min dröm, min skatt
Du var frukten av all vår kärlek
du var miraklet som helade mig
Jag hoppas vår lånade tid
Lät dig känna hur oändligt jag älskar dig

Tills vi ses igen, lillasyster Mira
du älskade, älskade barn

Jag är klar nu...

...jag är redo...

Jag föreställer mig alltid att riktigt gamla människor bli klara
Att de känner sig redo att lämna in när tiden är kommen...
De jag gjort sitt
Uträttat vad de blev satta på jorden att uträtta...
De varken kan eller vill mer tillslut
De är redo...

Jag känner så idag...
Jag är klar nu
Vad än livet i övrigt har i sitt sköte för mig så spelar det ingen roll
Jag är redo
Jag behöver ingen packning
Allt jag behöver väntar mig på andra sidan
Ja, kanske inte riktigt allt
Du blir ju kvar här älskade
Åh, älskade Dennis!!

Jag vet att det inte är så enkelt
Men idag känner jag så
Det vore så skönt...
För ett år sedan blev jag så vansinnigt rädd för döden
Jag var så rädd att förlora dig
Min kärlek, mitt allt

Jag är inte rädd för döden längre
Jag är rädd för livet
Jag är rädd för vad framtiden ska ge mig för prövningar
Jag är rädd...

Du stannar väl hos mig älskade
Vi möter väl livet ihop
Du håller väl om mig när värken är som värst
Du älskar väl mig när allt rasar ihop
Du lämnar mig väl aldrig...

Jag har ont
Och jag är rädd
Rädd för livet

Bröst som en porrskådis...

Check!

Mjölkproduktionen är det inget fel på...
Till ingen nytta har jag återigen fått det bekräftat...
Brösten spänner som om det vore ballonger i dem
Och när jag tittar ner undrar jag vilken porrskådis som lånat ut sina bröst till mig...
Suck!

Jag har massor av mat till dig älskling
Helt utan mening...

Du fattas mig, älskade Mira

Vi var hos dig idag...

...älskade lilla Mira...
Jag och pappa
De stora systrarna

Din skapelse förundrar mig
Tänk att något så vackert inte är menat...
Att de små perfekta fötterna aldrig ska få lära sig gå...

Jag undrar om det finns nån mening med nåt längre...
Livet är nog bara en massa slumpartade händelser som vi tar oss igenom...
Helt utan högre mening...

Jag har alltid velat tro att det finns nån tanke med allt som sker...
Efter förra året har det varit svårt...
Nu är det omöjligt...

Vilken tur då att jag träffade din pappa...
För trots att vi verkar ha hittat varandra helt utan högre mening
Är han det finast jag vet
Utan honom vore ingenting värt någonting...
Utan honom hade jag lika gärna kunnat följa dig till evigheten...

Nu blir det inte så
I evigheten tar dina systrar emot dig
Och jag får ännu en gång ge mig till tåls....

Men längre fram...
När slumpen tar mitt liv...
Då är jag inte rädd...
För då vet jag att ni väntar...

Älskade barn

Känslan är så bekant...

...att jag stundom inte förstår...
Vi är här igen...

Vi har rivit upp samma gamla sår
Men även ett nytt igenom detta

Hur ska vi nånsin kunna läka
En gång till
Hur ska vi nånsin våga leva
Fullt ut igen
Hur ska livet kunna bli helt
När jag aldrig mer kan bli hel

Stundom känns det som om jag är i dåtiden
För mitt sinne kan inte riktigt ta in
Att mardrömmen startat om igen...

En pappas kärleksförklaring....

...till sitt lilla MIRAkel...



http://www.youtube.com/watch?v=0787HlcKjA8&feature=youtube_gdata_player

MIRA KÄLlen

Mira mirakäl....
Älskade barn...

Jag vaknar upp...

...som i en dröm
Jag vaknar upp...
...som i en dröm jag redan drömt

Jag har levt den här mardrömmen i ett år nu och när du blev till tog du udden av den...
Lilla Mira Mirakel...
Vi längtade så efter dig, vi önskade dig så mycket...

Den här gången kunde inget gå fel!!
Det var äntligen vår tur!!

Tänk att vi fann varandra jag och min älskade
Efter att ovetandes varit vilse i ett helt liv
Fann vi äntligen varandra...
Aldrig kunde vi ana vilka prövningar livet och kärleken skulle ge oss...
Men älskade....
Med dig är jag stark
Med dig klarar jag allt
Jag älskar dig mest av allt
Underbara Dennis!!

Det här är vår tredje sommar tillsammans
Varje sommar har överskuggats av döden...
Det måste bli ett slut på det....

Jag vaknar upp...
...och måste igenom mardrömmen ännu en gång...

En liten ängel...

... Kom och gick idag...
Vi fick en dag med vår lilla Mira

Nu är hon med sina systrar och vi står återigen nakna på jorden....

Älskade lillasyster Mira
Du saknas oss...

Första stormen....

...har passerat
Vi tog oss igenom den...

Söndagens besök på Östra sjukhuset följdes av en natt med myyyyycket sammandragningar...
Och således lite sömn och enorma mängder oro....
Har det startat?
Är det dags nu?
Borde vi tagit kortisonsprutorna?
Is this it?
Jag orkar inte en gång till.....

För första gången på ett bra tag byttes status quo ut mot den grymma verkligheten...

Vi åkte till Östra igen...
Sammandragningarna lugnade sig
Och vi träffade Anna...
Anna är läkaren som förlöste våra små änglaflickor
Anna är läkaren som vi gjorde alla efterkontroller hos
Anna har varit med på resan vi gjort och ödet satte henne på vårt tåg även den här gången...

Vi resonerade om framtiden och nuet
Vi pratade om hur vi ska gå vidare
Och bestämde ett nytt möte på onsdag

Vi ska tillsammans göra ett schema för hur vår lillasyster ska övervakas av henne, vår läkare i Halland och oss själva...
I hemmet, med många resor till sjukhuset, men hemma om inga komplikationer inträffar - underbart!

Idag träffade vi vår läkare i Halland,
han är min absoluta favorit!
Han spekulerar inte,
Han ger inga svar om han inte är säker på det han säger
Han lyssnar, ler och tillmötesgår oss i vår komplicerade verklighet
Han gjorde en undersökning som talade om att min kropp inte försöker starta förlossningen, cervix är opåverkad
Enkelt uttryckt är livmodern fortfarande stängd runt lillasyster så hon kan inte komma ut ännu ;)

Efter att ha träffat honom idag känns allt lite mer hoppfullt, trots att inget förändrades under besöket...

Jag är lite mer orolig
Har nära till tårarna
Och är ännu mer stilla än tidigare just nu...
Men vi har tagit oss igenom den första stormen och jag hoppas innerligt nästa dröjer....

Östra sjukhuset

2012 års första besök på östra har gjorts idag
Jag hoppas innerligt att det var det sista besöket för i år....
Fostervattnet var missfärgat och de ville att jag skulle komma in för en undersökning....

Läkaren ville lägga in mig....
Jag sa nej...
De ville lägga in mig för att kunna ha koll på min temp
Och om jag får sammandragningar...
Jag bestämde mig för att det kan vi ha koll på hemma...
Lite obstinat, jag vet
Men så länge min kropp inte startar förlossningen ligger jag bättre i min älskades famn än på sjukhuset som låter mina tankar åka tidsmaskin ett år bakåt....

De är jätteduktiga på östra sjukhuset
Och ska lillasyster komma snart ska det givetvis vara där...
Men idag valde jag att åka hem
Och jag hoppas vi slipper åka dit igen under den här graviditeten
Jag hoppas lillasyster håller ut därinne
Länge länge....

Glädje och sorg

Hur förklarar man för någon som inte vandrat på samma stig som vi
Hur förklarar man att glädjen över att vara gravid till största delen uteblir när man går samma stig en andra gång
Med erfarenheterna och kunskapen från första gången, tillsammans med nya kunskaper....

När småtjejerna föddes fick vi veta att varje dag räknades, varje dag gjorde stor skillnad för deras utveckling och chanser till överlevnad och ett bra liv när de väl föddes...
Tyvärr räckte inte i tiden i magen till, och många omständigheter gjorde att vi inte förlorade ett utan båda våra barn under en fruktansvärd vårsommarvecka för ett drygt år sedan....

Den här gången är det inte riktigt så enkelt tyvärr...
Klart att varje dag gör skillnad, så till vida att dagar läggs ihop till veckor och veckor blir till månader...
Den här gången handlar det om månader....
5 veckor har gått och omgivningen börjar vänja sig vid status quo
5 veckor har gått och folk runt omkring oss börjar bli hoppfulla
Utifrån kan det nog verka som om att vi är otacksamma för den tiden som gått...
Men vi VET....

Snart har vi gått 25 fulla veckor....
Ett barn som föds i den veckan efter en normal graviditet har 50% chans till överlevnad
Riskerna för bestående men så tidigt är STORA...
För att förenkla det lite kan man säga att överlevnad och komplikationer hos prematura barn till stor del handlar om lungornas utveckling och hur långt den har kommit....

Vår graviditet är inte vanlig....
Vår lillasyster har en lungutveckling som är mycket eftersatt, hon har inte kunnat öva sina lungor eftersom hon inte har haft något fostervatten på 5 veckor....
Jo, alltså hon har kunnat dricka lite och på så vis träna tarmarna, men vattenmängden har varit så låg att den inte ens är mätbar...
Läckan har inte läkt....

Det produceras hela tiden nytt vatten, men det läcker ut i samma omfattning som det bildas....
Mängden har inte ökat...

När lillasyster än föds, kommer hennes lungor att vara underutvecklade och vad det kommer att innebära vet vi inte förrän hon väl har lämnat min kropp...
Med största sannolikhet kommer lillasyster aldrig att läggas på sin mammas bröst utan hon kommer att behöva läkarvård omgående efter sin födsel...
Med största sannolikhet kommer lillasyster att behöva hjälp att andas, åtminstone i början av sitt liv....
Och inget vet hur länge....

Om vår lilla prinsessa orkar kämpa sig igenom graviditeten...
Om vår prinsessa stannar kvar många veckor till i magen kanske hon har en chans...
Då kanske vi blir fem i vår familj plus våra små änglar....
Om om om om om ......

Vi lever det här varje dag
Vi glädjs åt veckorna som passerar
Men vet att det krävs många fler
Vi älskar vår lilla därinne
Vi njuter av hennes små sparkar och sprattel
Men vi vet att det kanske är allt vi får.....

Rädslan att även lillasyster ska lämna oss för sina systrar är en smärta som inte går att beskriva...
Om lillasyster ändå ska dö
Hade det varit bättre att hon kommit direkt när vattnet gick...

Att leva såhär är plågsamt
Att inte få njuta av att vara gravid
Att inte våga planera framåt
Att inte våga köpa någonting
Att inte våga förbereda hemmet och sig själv för en ny liten individ
Att tvingas förbereda de stora tjejerna på att det lika gärna kan vara döden som är på väg som livet
Att leva såhär är plågsamt

Hur förklarar man för någon som inte vandrat på samma stig som vi
Hur förklarar man att trots veckor som går äter oron och rädslan upp glädjen

Det går inte att förklara
Det bara är så

Älskade lillasyster
Vi längtar så efter dig
Vi vill så gärna hålla dig i vår famn
Vi vill så gärna ta med dig hem och visa dig världen
Älskade lillasyster

28 dagar...

... Har gått sedan vattnet gick ...

Ännu så länge är vår lilla skrutta kvar i magen
Hon lever om där inne på ganska bestämda tider
Och när sprattlet uteblir oroar sig hennes mamma....

28 dagar har gått och vi hoppas på många fler....

Ont

Jag har haft ont idag
Ont i magen betyder ont i hjärtat och själen
En obotlig oro
Samtidigt som jag försöker ta det lugnt...
Suck!

Jag vill också gå runt obehindrat
Klä magen i tajta tröjor
Titta på bebissaker
Handla en liten, liten body
Längta, vänta, glädjas och tröttna på magen

Jag vill inte ligga här
Oroa mig
Vara rädd och ledsen
Vara beroende av andra
Och hoppas på att magen blir sådär stor....

Jag har haft ont idag
Men det är bättre nu...
Och ännu så länge är det lugnt...

MVC

Vi var på besök hos barnmorskan idag
Ett helt vanligt besök
Hon kollade blodtryck och järn
Hon lyssnade på lillasysters hjärtljud
Fick till och med en spark i örat då hon tryckte tratten mot magen
Ett helt vanligt besök
Trots det var vårt besök ovanligt

Vårt besök handlade till syvende och sist om fostervatten
Om känslor, rädslor och förhoppningar
Lite om lillasyster
Mycket om mig.....
På tok för lite om min älskade....

Jag vet att det heter mödravårdscentral
men önskar att det var föräldravårdscentral
Vi ska tillsammans bli föräldrar
Vi som är föräldrar till 2 döda barn
och lever i ständig oro att förlora även lillasyster
Vi som delar hus med döden
Vi som vaknar i vår egen värsta mardröm
varje morgon

Vårt besök var inte vanligt
Vår situation är inte vanlig
Ingenting med vår graviditet är vanligt

Man vi var på besök hos barnmorskan idag
Ett helt vanligt besök
Och lillasyster sparkade barnmorskan i örat

Ännu en dag....

... Har passerat utan värkar och sammandragningar
Nu är det bara 118 dagar kvar till BF (beräknat förlossningsdatum)
Siktar på att ta mig igenom i alla fall 100 av dem....
Det gäller att sikta mot stjärnorna....

Älskade lillasyster
Låt oss inte ses ännu på ett bra tag
Stanna kvar där inne tills det blir lite svalare här på utsidan
Vi längtar efter dig
Men stressa inte
Var sak har sin tid
Din tid är inte ännu
Älskade lillasyster

23+0

Ännu en vecka har gått och vi har tagit oss till 23 fulla veckor....
Det har passerat 23 dagar sen vattnet gick...

Efter 23 fulla veckor gör man livsuppehållande åtgärder om barnet föds...
Men det är få som klarar sig och de flesta av dem får bestående men...
Det är alldeles för tidigt för lillasyster att komma ännu...

Vi lever i en mardröm
Varje dag består av oro och rädsla
Varje dag går vi på helspänn

Varje liten smärta i livmodern eller i min mage fungerar som en play-knapp
Då spelas en snutt av filmen om vårt liv upp
Den svarta biten som vi levde för ett år sen

Varje liten ovanlig känsla startar rädslan för att förlossningen ska starta
att vi ska gå igenom en förlossning till där de rusar iväg med vårt barn för att koppla henne till en massa maskiner....i bästa fall
Alternativet är att de kommer tillbaka med lillasyster inlindad i en filt och vi sitter med henne i våra armar medans hennes kropp sakta kallnar...
Vi har genomlevt bägge scenariona...på samma dag...

Varje dag är som rysk roulette
Känslorna går upp och ner
Rädslan är ständigt närvarande...

Du kan inte förstå om du inte gått igenom det....
Så jag hoppas att du inte förstår...

23+0
Det har gått 23 dagar sen vattnet gick
Vi hoppas många fler ska passera innan vi får lillasyster i våra armar...