Summa sidvisningar

torsdag 16 juli 2015

Att bli gravid och sen förlora framtiden….


Alla som någonsin varit gravida, man som kvinna, vet att i det ögonblicket förändras livet på ett radikalt sätt….

I samma ögonblick som ni får veta att ni är gravida så startar en ny framtid, om än bara i tanken…

 

När jag blev gravid blev jag skräckslagen men samtidigt förväntansfull, en helt ny framtid startade, en framtid där min viktigaste uppgift var att ta hand om en annan människa. En framtid där min viktigaste uppgift skulle bli att, tillsammans med min älskade, hjälpa en liten ny människa att bli det bästa hen kunde bli.

En framtid som handlade om att byta blöjor, sova när tillfälle gavs, älska och fostra ett litet nytt liv, till en fantastisk människa…

En framtid med separationsångest, med inskolningar och läxläsning, med regler, bråk och guidning i livet. Med värderingsdiskussioner, med skolavslutningar, studenter och studieval.

En framtid med bröllopstal och barnbarn, med nära och kära runt omkring sig vid dödsbädden, en HELT NY framtid….

 

Ja, tankarna och planerna för framtiden rusar ganska fort iväg och sträcker sig ganska snart en hel livstid, för det är ju just vad det är att bli förälder, ett livstids åtagande…

 

När ett barn dör… stort som litet… dör också framtiden, det förväntade livet, och kvar står man ensam och utelämnad till ett vakuum….

När ett barn dör tvingas man att återigen tänka om framtiden, till något som påminner om det som var innan graviditeten, till något som plötsligt känns som ingenting….

 

Livet blir meningslöst, hopplöst och helt utan mening och riktning.

Att leva gör bara ont….

 

Att förlora ett barn innebär inte bara den omedelbara fysiska och psykiska smärtan utan även en förlust av framtiden, så som den borda ha blivit….

Att förlora ett barn är ett livslångt öppet sår som inget kan läka….

 

Om du varit där jag är och bär på samma smärta, så ska du veta att du inte är ensam. Trots att det inte tröstar så finns det tyvärr andra därute som förstår din smärta….

 

Om du står bredvid någon som förlorat ett barn behöver du inte förstå, du behöver inte ens låtsas, försök bara att acceptera hur det fungerar och att det inte går över. Såret läker aldrig….