Greta Lykke Liv

Så döptes hon då vår älskade lilla prinsessa <3

Klänningen kom i tid,

Familjen var på plats och huvudpersonen var, som alltid, bedårande!

Christian, en vän, kompade psalmerna och Conny, prästen, välsignade vår lilla flicka och vår familj.

De var båda en viktig del av tvillingarnas begravning så det kändes extra fint att de var med och firade livet med oss den här soliga lördagen i november.

Dagen glittrade av lycka och tacksamhet.

Det var perfekt.

Men, det var också en dag med oerhört starka känslor.

Vi, i en kyrka, tillsammans med Conny och vårt lilla, underbara, efterlängtade (levande) barn väckte såklart även minnen....

Det rann många tårar på kinderna i vår lilla familj under dagen. 

Tårar av lycka såklart,

Men lyckan förstärks av den olycka vi tidigare upplevt.

Gretas pappa sjöng för henne, Teos sång av Mojje blev dagen till ära Greta sång och jag läste en dikt. Jag hade velat sjunga, men jag vet att jag aldrig kommit igenom ens första versen innan tårarna börjat rinna, så det var inget alternativ...

Dennis klarade sig igenom större delen av sången innan tårarna kom, mina rann nog mest hela tiden.

Tårar av kärlek, av lycka över vårt mirakel, men också tårar av tacksamhet....

Tacksamhet för att vi fått förtroendet att vara Gretas föräldrar.

Tacksamhet över den lycka vår dotter skänker oss.

Så ofta som jag ler och skrattar sen Greta kom

Har jag inte skrattat sen tvillingarna dog...

Hon gör mig helare <3

Älskade, underbara, lilla trollunge

Inga ord kan beskriva min kärlek till dig!

Greta och Conny <3

"Så kom du då äntligen, älskade barn

Och grep våra hjärtan med kraft.

Du gav med ens livet ny mening,

Långt mer än det någonsin haft.

Du ler så du strålar, din själ lyser klar,

Du fångar all ömhet omkring.

Små fötter, små fingrar, din hud och din doft,

Så underbart skapat allting.

Ditt liv ska vi följa och finnas för dig,

Vi delar din glädje och sorg.

När skuggorna hotar ditt solsken,

Är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt, den går vi fått att bevara.

En flicka att älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara."

Min dikt till Greta

Av Jessica Marie Nilsson

Dop, kräksjuka och operation

Tiden går och vi använder större delen av tiden till att bara älska och njuta av vårt lilla mirakel.

Greta börjar verkligen bli "stor" på gott och ont.

det är underbart hur hon interagerar med omvärlden, tränar sig på att stå, envisas med att sitta upp trots att balansen inte riktigt finns.

Och hennes leende.... OJ, detta leende som möter mig varje morgon och som ger livet en ny dimension..

Älskade barn <3

Igår kväll/natt provade vi på den första kräksjukan.... Check!

Nu behöver vi inte göra det igen på 20 år!

Skämt åsido var det ganska lindrigt, men ÅH vad hjälplös en känner sig när bebin är helt slut och det enda jag kan göra är att hålla om och älska henne....

Kanske är bra att träna på hjälplöshetskänslan, för om 1,5 veckor är det dags för operation... 

HJÄLP ropar mitt inre, samtidigt som jag är tacksam för att det blir gjort och att vi har så duktiga läkare....

Och ja, jag vet att det blir fint!

Hur många ska egentligen säga den frasen innan jag blir galen!!!

Jag är inte orolig för hur slutresultatet blir.... (eller ja... jag funderar verkligen mycket på hur mitt vackra barn kommer att se ut sen... En helt ny bebis liksom?..)

Men jag är orolig för att söva mitt barn, 

för att hålla hennes lilla kropp när hon somnar in och sedan lämna henne i 4 timmar!!!

Jag är rädd för att något ska gå fel, men mest av allt är jag orolig för hur ont hon kommer att ha efter operationen...

Jag vet att hon kommer att ha ont, men jag är rädd för att våran glada lilla trollunge kommer att gråta och lida medan jag står bredvid och inte kan göra något annat än att hålla om henne.... 

Och älska henne... 

jag är rädd att inte räcka till...

jag är rädd....

Den 5 december smäller det i alla fall, så nu gäller det bara att hålla Gretan frisk, släppa oron och bara njuta av dagarna fram till dess!

Till helgen är det dags för dop.

Ett mycket litet sådant med i princip bara den närmaste familjen och vår fantastiska präst Conny!

Conny höll i tvillingarnas begravning så att han nu tar hand om Gretas dop känns helt rätt.

Hans ord var att det känns som en ceremoni där vi firar livet, så sant!

Dopklänningen är beställd, jag ville ha en lite okonventionell sådan och eftersom den jag ville ha varit slut länge på butiken beställde jag den först i förra veckan... 

Det betyder att den kanske inte kommer i tid...

Ooops ;)

Hur som helst, imorgon går vi till kyrkan och lånar en, för säkerhets skull, en konventionell.

Nä, nu är det dags att väcka bebin och njuta av hennes vackra, missbildade ansikte. 

Memorera varje anletsdrag innan operationen.

Jag går å älskar min bebi och önskar er samtidigt en härlig eftermiddag!