God Jul,

mina älskade änglar...

Miras sten...

... Är på plats nu...
Vi får förankra den när tjälen gått men nu finns en påminnelse om hennes korta tid hos oss...
Älskade barn

Att överleva

Hur överlever man?

Jag har fått frågan vid flera olika tillfällen och jag kan förstå att du undrar.
Jag kan inte svara annat än:
Det gör man bara

Trots att man i de mörkaste stunderna bara vill lägga sig ner och dö
Så gör man inte det
I alla fall inte jag
Primatinstinkterna tar över
Apan i oss vill inte dö, vill bara överleva
Och så enkelt är det
Det har inget med styrka att göra
Det har inte med mig som person att göra
De är urinstinkterna som tar över och ser till att vi vandrar vidare på livets oförutsägbara och orättvisa väg
Man hittar glädjen i sorgen
Man reser sig upp varje morgon och låter sakta, sakta livet komma tillbaka in i kroppen

Långsamt blir vardagskampen lättare och livet hittar tillbaka till ett nytt vanligt liv
Till nya vanliga rutiner
Där sorgen är en del av det vanliga

Inget blir nånsin som det var innan
Men det blir ett nytt "som vanligt" och man lär sig att leva med det

Har jag förändrats?
Massor!!

Jag har blivit mer cynisk
Jag har blivit mer dämpad
Jag berörs starkare av allt
Jag har nära, nära till tårarna

Jag har förändrats på massor av vis
Men ibland tittar hon ut, den där störigt, överpositiva, hyperaktiva tjejen som folk antingen älskar eller hatar
Jag är fortfarande jag
Men ändå annorlunda
Formad av livets oförklarliga grymhet
Och konstigt vore det väl annars

Du tror att du skulle dö om du var tvungen att begrava ditt barn
Du kanske har förlorat ett barn och bara vill dö

Jag förstår dig
Jag förstår dig verkligen
Men livet går trots allt vidare
Och runt omkring dig rullar allt på av nån underlig anledning

Hur överlever man?

Man bara gör det.......