God Jul,

mina älskade änglar...

Miras sten...

... Är på plats nu...
Vi får förankra den när tjälen gått men nu finns en påminnelse om hennes korta tid hos oss...
Älskade barn

Att överleva

Hur överlever man?

Jag har fått frågan vid flera olika tillfällen och jag kan förstå att du undrar.
Jag kan inte svara annat än:
Det gör man bara

Trots att man i de mörkaste stunderna bara vill lägga sig ner och dö
Så gör man inte det
I alla fall inte jag
Primatinstinkterna tar över
Apan i oss vill inte dö, vill bara överleva
Och så enkelt är det
Det har inget med styrka att göra
Det har inte med mig som person att göra
De är urinstinkterna som tar över och ser till att vi vandrar vidare på livets oförutsägbara och orättvisa väg
Man hittar glädjen i sorgen
Man reser sig upp varje morgon och låter sakta, sakta livet komma tillbaka in i kroppen

Långsamt blir vardagskampen lättare och livet hittar tillbaka till ett nytt vanligt liv
Till nya vanliga rutiner
Där sorgen är en del av det vanliga

Inget blir nånsin som det var innan
Men det blir ett nytt "som vanligt" och man lär sig att leva med det

Har jag förändrats?
Massor!!

Jag har blivit mer cynisk
Jag har blivit mer dämpad
Jag berörs starkare av allt
Jag har nära, nära till tårarna

Jag har förändrats på massor av vis
Men ibland tittar hon ut, den där störigt, överpositiva, hyperaktiva tjejen som folk antingen älskar eller hatar
Jag är fortfarande jag
Men ändå annorlunda
Formad av livets oförklarliga grymhet
Och konstigt vore det väl annars

Du tror att du skulle dö om du var tvungen att begrava ditt barn
Du kanske har förlorat ett barn och bara vill dö

Jag förstår dig
Jag förstår dig verkligen
Men livet går trots allt vidare
Och runt omkring dig rullar allt på av nån underlig anledning

Hur överlever man?

Man bara gör det.......

Jag har piffat bloggen....

... lagt ut Mysans små vackra fötter
ändrat lite i rubriken...

Jag är nöjd
det blev precis som jag tänk mig
en bättre beskrivning av min sida
och dess innehåll....

Jag skriver inte så mycket längre...
Det betyder inte att jag inte vill eller har något att skriva
Det är bara så att mina funderingar nuförtiden är så stora och svåra att sätta ord på
och jag tar mig liksom inte riktigt tiden att sätta mig ner och få ur mig allt

Jag ska försöka göra det framöver
sätta ord på funderingarna som snurrar runt i huvudet
sätta ord på erfarenheterna, nu när jag kan se tillbaka på dem med lite distans

Jag skriver för att få ur mig alla tankar
jag skriver för att sätta ord på det grymma livet
jag skriver för er som vill läsa
och kanske för dig, du som råkat hitta hit och som har erfarenheter som liknar mina
du som behöver få veta, liksom jag, att livet går vidare
att det finns en väg ur den första förlamande sorgen när man bara vill dö
att andra, tyvärr, har gått igenom det här före dig, och de har överlevt

Jag skriver allra mest för oss
vi som har överlevt och bara vill veta att det går att leva vidare
om än med en sorg i hjärtat och svåra ärr, som aldrig försvinner

Du som läser och har nån i din närhet som drabbats av livets grymhet
kanske hittar även du lite hjälp i min funderingar
Jag har inga svar
kan inte säga vad som är rätt och fel
men jag kan dela med mig av mina tankar och känslor under den här tiden
och kanske, kanske kan du som läser ta md dig något från besöket här hos mig....

Alla helgons dag

Vi har varit hos er nu
Tänt ljus i nya lyktor
Känt saknad och kärlek
Önskat att allt var annorlunda

Beräknad ankomst....

Tänk lilla Mira,
Idag är din dag,
Dagen D
Dagen då du skulle komma....

Idag är du i mina tankar lite extra...

Älskade barn
Det har gått månader sen du kom till oss så flyktigt
Månader sen du lämnade oss för en annan plats

Idag är din dag älskade barn
Och jag saknar dig så oerhört mycket!

Ont...

Idag gör det ont
Ont i hjärtat
Ont i själen

Du ser det inte
Men idag känns sorgen lite extra
Idag bränner tårarna hela tiden bakom ögonlocken
Idag gör det ont

Det finns inget botemedel
Inget smärtstillande
Ingen magisk medicin

Det är bara att vänta ut sorgen...
Det känns säkert bättre imorrn...

Idag gör det ont....

Miras månad...

Nu börjar din månad, älskade barn
Den månaden som skulle varit din
När vi med förväntan skulle gå varje dag och längta och vänta...
Nu blev det inte så
Inget blev som vi tänkt oss...
...den här gången heller....

Jag är så arg!!
Så in i h-vete förbannad över hur livet plågar oss!!
Jag är så arg för att du och dina systrar inte är här, hos oss,
för oss att älska, skämma bort, älska och älska!!!

Vad har jag gjort för fel??
Varför får just jag det här??
Borde jag gjort något annorlunda??
Frågorna fnns alltid där
De får aldrig svar
Trots att förnuftet säger att det inte var mitt fel, så finns frågeställningarna ändå alltid där... De är oundvikliga...

Jag är så arg över hur livet tagit ifrån mig mina prinsessor
Det är så förbannat j-vla orätt!!!!

Nu börjar din månad, älskade barn
och saknaden river i mitt hjärta....

Ta hand om varandra nu mina småtjejer...
Mamma älskar er

2 månader

Idag skulle du blivit 2 månader,
älskade Mira

Åh, vad jag hade velat fira varje dag med dig
Varje dag hade varit en gåva
En gåva vi aldrig vågade hoppas på....
och som vi aldrig fick....

Vi har framkallat foton på dig..
De hänger i vår hall så vi ser på dig varje dag
På dig och dina systrar...

Vi saknar er så oändligt mycket!!

Grattis på 2-månadersdagen,
underbara barn...

Mamma älskar dig

En ovälkommen gäst...

Sorgen har flyttat in i vårt hem
Igen...
Som en ovälkommen gäst finns den hela tiden i närheten...
Långa stunder är den gömd nånstans för att plötsligt, och utan förvarning, dyka upp ur tomma intet...

Jag känner sorgen
Jag vet hur den fungerar
Den har levt med oss förut...

Att känna sorgen gör det inte lättare men inte heller svårare
Bara mer komplext...
Den har andra nyanser nu

Den här gången kom inte de mjölkstinna brösten som en förlamande chock
Den här gången visste jag hur kroppen skulle reagera
Den sorg som uppstod av de fysiska förändringarna förra året
Var väntade den här gången...
Tomheten när man väljer sitt barns kista och urna blev den här gången närmast absurda...
Vi behövde inte titta efter vilka kistor som fanns...
Vi visste ju redan...

På sätt och vis är sorgen ny
Den är en annan
Men ändå likadan

Som en vän man inte träffat på länge
En vän man känner utan och innan
Men som med tiden fått nya egenskaper mixade med de gamla

Jag känner sorgen
Det gör den ibland lättare att bära
Men det gör den också så mycket tyngre när den kastar sig över mig...

Sorgen bor i vårt hem
Som en ovälkommen gäst är den hela tiden närvarande...

1 månad...

1 månad, du lilla
Har gått sen du kom
1 månad av saknad
1 månad av om?....

Jag ville få hålla dig hårt i min famn
Jag ville få använda ditt vackra namn
Var dag i mitt liv skulle du vara här
Jag håller dig så evinnerligt kär!!

Saknar dig mitt lilla troll,
Älskade lillasyster
Finaste Mira

4 veckor...

...sedan du föddes min skatt
33,5 cm lång
860 gram tung
Så liten och oskyldig
Så vacker och välskapt

Dagarna passerar
Vi saknar dig så jag och pappa
Vi talar om allt som inte blev
Om dig och dina systrar
Om drömmarna som gick i kras

Men vi håller hårt i varandra
Och skrattar mycket oxå
Vi tar oss igenom dagarna
Och vi klarar det här också
Igen....

I början var jag rädd att vi inte skulle klara det här en gång till...
Men det gör vi
Vi har bestämt det
Vi kämpar och hoppas att vår framtid trots allt blir ljus
Att minnet av er får bli ljust och vackert
Och att vi nån gång ses igen
I livet efter detta.....

Älskade Mira
Älskade My
Älskade Meja
Ta hand om varandra
Titta till oss ibland
Så ses vi på andra sidan...

3 veckor...

... har passerat sen du föddes
21 ynkliga små dagar...

Ibland känns det som en evighet

Jag saknar dig så, älskade barn
min dröm, mitt hopp, min kärlek

3 veckor idag...

Älskade

Lilla, lilla barn...

Du fattas mig

Veckor och dagar

Även den här gången fortsätter räknandet trots avslutad graviditet...
Nu skulle Mira ha varit 27+4
Nu skulle du ha haft en chans älskade barn...
Nu skulle det nu skulle det nu skulle det INTE bli såhär igen....

Vi hade minnesstund för Mira igår
Jag höll för sista gången i hennes lilla kropp
Ännu en gång bäddade jag ner mitt älskade barn i en liten, liten vit kista
Ännu en gång tog jag farväl av mitt barn

Jag räknar fortfarande veckor och dagar
Och önskar att allt vore annorlunda...

Älskade Dennis, underbara Mira...

Sonja Alden är en fantastisk låtskriverska och sångerska...
Första gången jag hörde "Du är allt" var nu i vår och det är en av de vackraste sånger jag hört
Mina tankar var direkt hos min älskade och hos mitt ofödda barn

Jag ville spela den här sången på Miras dop
Och på vårt bröllop, när den dagen kommer
Jag ville spela den för mina underverk så att de skulle veta hur viktiga de är för mig
Mina älskade, min dröm

Nu blir det inget dop, det blir begravning...
Men vi spelar ändå sången för dig älskade Mira

Det här är för dig min älskade och för vårt vackra underbara lilla, lilla barn...

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge....

Försäkringar...

Idag har jag ringt försäkringsbolagen...
Det kändes som en surrealistisk repris av förra året
Att veta vad de frågar efter och hur gången är...

I hela sitt yrkesverksamma liv betalar vi för försäkringar som man hoppas aldrig behöva utnyttja
Man vill aldrig behöva ringa samtalet som talar om att de käraste man har inte längre är ibland oss
Det är så märkligt att få pengar när man förlorar ett barn
Det är ju när man får barn man behöver pengar...
Men i år vet jag vilken skillnad de kan göra
Jag vet hur de kan rädda en situation när man knappt orkar stiga upp på morgonen
Att inte behöva oroa sig om pengarna från försäkringskassan kommer in i tid eller inte
Att inte behöva fundera på om man har råd med kista, urna och gravsten
Att kunna ge sitt barn det enda man får lov att ge, utan att behöva tänka på ekonomin

En gravidförsäkring kan göra all skillnad i världen när livet rämnar
När avgrunden gapar runt omkring
Och sväljer allt annat

Den här gången visste vi
Hur allt fungerar
Allt det där som man inte vill veta
Som jag inte önskar att nån annan skulle behöva känna till

Idag har jag ringt försäkringsbolagen
Det kändes som en surrealistisk repris av förra året
Men i år har jag inte oroat mig för ekonomin
Jag har låtit sorgen komma och gå som den gjort
Och vetat att ekonomin löser sig...

Älskar Mira
Jag saknar dig så
Inga ord kan beskriva min saknad och sorg
Inget hjärta kan förstå min längtan
Jag vet att dina systrar tar dig i sin famn när längtan efter oss blir för stor
Precis som vi lever i varandras famn i vår längtan efter dig
Lilla underbara mirakel Mira

Älskling <3

Magen

Som nyss talade om att ett mirakel var på väg
Är nu som en oformlig massa
En påminnelse om dig, älskade barn
Det som skulle bli en tung, otymplig spänd ballong
Är nu som då bara en dröm

Jag fick aldrig ha den där stora, tröttsamma, tunga magen
Som fungerar som bord
Och trots att andra blir vansinnigt trötta på den
Önskade jag mig den mer än allt annat...

8 dagar har gått sen du föddes älskade Mira
Det känns som ett ögonblick och en evighet

Älskar dig, underbara, vackra barn!

Till mitt Mirakel

Jag får aldrig, älskade Mira
Höra ditt porlande skratt
Jag får aldrig hålla om dig
Och trösta dig min skatt
Jag får aldrig höra små fötter
Som tassar på golvet mitt
du ska alltid bara bo i mitt hjärta
I det rum som är bara ditt

Vi får mötas i skymningslandet
Nånstans där dag blir till natt
I drömmen får vi träffas mitt älskade
barn, min dröm, min skatt
Du var frukten av all vår kärlek
du var miraklet som helade mig
Jag hoppas vår lånade tid
Lät dig känna hur oändligt jag älskar dig

Tills vi ses igen, lillasyster Mira
du älskade, älskade barn

Jag är klar nu...

...jag är redo...

Jag föreställer mig alltid att riktigt gamla människor bli klara
Att de känner sig redo att lämna in när tiden är kommen...
De jag gjort sitt
Uträttat vad de blev satta på jorden att uträtta...
De varken kan eller vill mer tillslut
De är redo...

Jag känner så idag...
Jag är klar nu
Vad än livet i övrigt har i sitt sköte för mig så spelar det ingen roll
Jag är redo
Jag behöver ingen packning
Allt jag behöver väntar mig på andra sidan
Ja, kanske inte riktigt allt
Du blir ju kvar här älskade
Åh, älskade Dennis!!

Jag vet att det inte är så enkelt
Men idag känner jag så
Det vore så skönt...
För ett år sedan blev jag så vansinnigt rädd för döden
Jag var så rädd att förlora dig
Min kärlek, mitt allt

Jag är inte rädd för döden längre
Jag är rädd för livet
Jag är rädd för vad framtiden ska ge mig för prövningar
Jag är rädd...

Du stannar väl hos mig älskade
Vi möter väl livet ihop
Du håller väl om mig när värken är som värst
Du älskar väl mig när allt rasar ihop
Du lämnar mig väl aldrig...

Jag har ont
Och jag är rädd
Rädd för livet

Bröst som en porrskådis...

Check!

Mjölkproduktionen är det inget fel på...
Till ingen nytta har jag återigen fått det bekräftat...
Brösten spänner som om det vore ballonger i dem
Och när jag tittar ner undrar jag vilken porrskådis som lånat ut sina bröst till mig...
Suck!

Jag har massor av mat till dig älskling
Helt utan mening...

Du fattas mig, älskade Mira

Vi var hos dig idag...

...älskade lilla Mira...
Jag och pappa
De stora systrarna

Din skapelse förundrar mig
Tänk att något så vackert inte är menat...
Att de små perfekta fötterna aldrig ska få lära sig gå...

Jag undrar om det finns nån mening med nåt längre...
Livet är nog bara en massa slumpartade händelser som vi tar oss igenom...
Helt utan högre mening...

Jag har alltid velat tro att det finns nån tanke med allt som sker...
Efter förra året har det varit svårt...
Nu är det omöjligt...

Vilken tur då att jag träffade din pappa...
För trots att vi verkar ha hittat varandra helt utan högre mening
Är han det finast jag vet
Utan honom vore ingenting värt någonting...
Utan honom hade jag lika gärna kunnat följa dig till evigheten...

Nu blir det inte så
I evigheten tar dina systrar emot dig
Och jag får ännu en gång ge mig till tåls....

Men längre fram...
När slumpen tar mitt liv...
Då är jag inte rädd...
För då vet jag att ni väntar...

Älskade barn

Känslan är så bekant...

...att jag stundom inte förstår...
Vi är här igen...

Vi har rivit upp samma gamla sår
Men även ett nytt igenom detta

Hur ska vi nånsin kunna läka
En gång till
Hur ska vi nånsin våga leva
Fullt ut igen
Hur ska livet kunna bli helt
När jag aldrig mer kan bli hel

Stundom känns det som om jag är i dåtiden
För mitt sinne kan inte riktigt ta in
Att mardrömmen startat om igen...

En pappas kärleksförklaring....

...till sitt lilla MIRAkel...



http://www.youtube.com/watch?v=0787HlcKjA8&feature=youtube_gdata_player

MIRA KÄLlen

Mira mirakäl....
Älskade barn...

Jag vaknar upp...

...som i en dröm
Jag vaknar upp...
...som i en dröm jag redan drömt

Jag har levt den här mardrömmen i ett år nu och när du blev till tog du udden av den...
Lilla Mira Mirakel...
Vi längtade så efter dig, vi önskade dig så mycket...

Den här gången kunde inget gå fel!!
Det var äntligen vår tur!!

Tänk att vi fann varandra jag och min älskade
Efter att ovetandes varit vilse i ett helt liv
Fann vi äntligen varandra...
Aldrig kunde vi ana vilka prövningar livet och kärleken skulle ge oss...
Men älskade....
Med dig är jag stark
Med dig klarar jag allt
Jag älskar dig mest av allt
Underbara Dennis!!

Det här är vår tredje sommar tillsammans
Varje sommar har överskuggats av döden...
Det måste bli ett slut på det....

Jag vaknar upp...
...och måste igenom mardrömmen ännu en gång...

En liten ängel...

... Kom och gick idag...
Vi fick en dag med vår lilla Mira

Nu är hon med sina systrar och vi står återigen nakna på jorden....

Älskade lillasyster Mira
Du saknas oss...

Första stormen....

...har passerat
Vi tog oss igenom den...

Söndagens besök på Östra sjukhuset följdes av en natt med myyyyycket sammandragningar...
Och således lite sömn och enorma mängder oro....
Har det startat?
Är det dags nu?
Borde vi tagit kortisonsprutorna?
Is this it?
Jag orkar inte en gång till.....

För första gången på ett bra tag byttes status quo ut mot den grymma verkligheten...

Vi åkte till Östra igen...
Sammandragningarna lugnade sig
Och vi träffade Anna...
Anna är läkaren som förlöste våra små änglaflickor
Anna är läkaren som vi gjorde alla efterkontroller hos
Anna har varit med på resan vi gjort och ödet satte henne på vårt tåg även den här gången...

Vi resonerade om framtiden och nuet
Vi pratade om hur vi ska gå vidare
Och bestämde ett nytt möte på onsdag

Vi ska tillsammans göra ett schema för hur vår lillasyster ska övervakas av henne, vår läkare i Halland och oss själva...
I hemmet, med många resor till sjukhuset, men hemma om inga komplikationer inträffar - underbart!

Idag träffade vi vår läkare i Halland,
han är min absoluta favorit!
Han spekulerar inte,
Han ger inga svar om han inte är säker på det han säger
Han lyssnar, ler och tillmötesgår oss i vår komplicerade verklighet
Han gjorde en undersökning som talade om att min kropp inte försöker starta förlossningen, cervix är opåverkad
Enkelt uttryckt är livmodern fortfarande stängd runt lillasyster så hon kan inte komma ut ännu ;)

Efter att ha träffat honom idag känns allt lite mer hoppfullt, trots att inget förändrades under besöket...

Jag är lite mer orolig
Har nära till tårarna
Och är ännu mer stilla än tidigare just nu...
Men vi har tagit oss igenom den första stormen och jag hoppas innerligt nästa dröjer....

Östra sjukhuset

2012 års första besök på östra har gjorts idag
Jag hoppas innerligt att det var det sista besöket för i år....
Fostervattnet var missfärgat och de ville att jag skulle komma in för en undersökning....

Läkaren ville lägga in mig....
Jag sa nej...
De ville lägga in mig för att kunna ha koll på min temp
Och om jag får sammandragningar...
Jag bestämde mig för att det kan vi ha koll på hemma...
Lite obstinat, jag vet
Men så länge min kropp inte startar förlossningen ligger jag bättre i min älskades famn än på sjukhuset som låter mina tankar åka tidsmaskin ett år bakåt....

De är jätteduktiga på östra sjukhuset
Och ska lillasyster komma snart ska det givetvis vara där...
Men idag valde jag att åka hem
Och jag hoppas vi slipper åka dit igen under den här graviditeten
Jag hoppas lillasyster håller ut därinne
Länge länge....

Glädje och sorg

Hur förklarar man för någon som inte vandrat på samma stig som vi
Hur förklarar man att glädjen över att vara gravid till största delen uteblir när man går samma stig en andra gång
Med erfarenheterna och kunskapen från första gången, tillsammans med nya kunskaper....

När småtjejerna föddes fick vi veta att varje dag räknades, varje dag gjorde stor skillnad för deras utveckling och chanser till överlevnad och ett bra liv när de väl föddes...
Tyvärr räckte inte i tiden i magen till, och många omständigheter gjorde att vi inte förlorade ett utan båda våra barn under en fruktansvärd vårsommarvecka för ett drygt år sedan....

Den här gången är det inte riktigt så enkelt tyvärr...
Klart att varje dag gör skillnad, så till vida att dagar läggs ihop till veckor och veckor blir till månader...
Den här gången handlar det om månader....
5 veckor har gått och omgivningen börjar vänja sig vid status quo
5 veckor har gått och folk runt omkring oss börjar bli hoppfulla
Utifrån kan det nog verka som om att vi är otacksamma för den tiden som gått...
Men vi VET....

Snart har vi gått 25 fulla veckor....
Ett barn som föds i den veckan efter en normal graviditet har 50% chans till överlevnad
Riskerna för bestående men så tidigt är STORA...
För att förenkla det lite kan man säga att överlevnad och komplikationer hos prematura barn till stor del handlar om lungornas utveckling och hur långt den har kommit....

Vår graviditet är inte vanlig....
Vår lillasyster har en lungutveckling som är mycket eftersatt, hon har inte kunnat öva sina lungor eftersom hon inte har haft något fostervatten på 5 veckor....
Jo, alltså hon har kunnat dricka lite och på så vis träna tarmarna, men vattenmängden har varit så låg att den inte ens är mätbar...
Läckan har inte läkt....

Det produceras hela tiden nytt vatten, men det läcker ut i samma omfattning som det bildas....
Mängden har inte ökat...

När lillasyster än föds, kommer hennes lungor att vara underutvecklade och vad det kommer att innebära vet vi inte förrän hon väl har lämnat min kropp...
Med största sannolikhet kommer lillasyster aldrig att läggas på sin mammas bröst utan hon kommer att behöva läkarvård omgående efter sin födsel...
Med största sannolikhet kommer lillasyster att behöva hjälp att andas, åtminstone i början av sitt liv....
Och inget vet hur länge....

Om vår lilla prinsessa orkar kämpa sig igenom graviditeten...
Om vår prinsessa stannar kvar många veckor till i magen kanske hon har en chans...
Då kanske vi blir fem i vår familj plus våra små änglar....
Om om om om om ......

Vi lever det här varje dag
Vi glädjs åt veckorna som passerar
Men vet att det krävs många fler
Vi älskar vår lilla därinne
Vi njuter av hennes små sparkar och sprattel
Men vi vet att det kanske är allt vi får.....

Rädslan att även lillasyster ska lämna oss för sina systrar är en smärta som inte går att beskriva...
Om lillasyster ändå ska dö
Hade det varit bättre att hon kommit direkt när vattnet gick...

Att leva såhär är plågsamt
Att inte få njuta av att vara gravid
Att inte våga planera framåt
Att inte våga köpa någonting
Att inte våga förbereda hemmet och sig själv för en ny liten individ
Att tvingas förbereda de stora tjejerna på att det lika gärna kan vara döden som är på väg som livet
Att leva såhär är plågsamt

Hur förklarar man för någon som inte vandrat på samma stig som vi
Hur förklarar man att trots veckor som går äter oron och rädslan upp glädjen

Det går inte att förklara
Det bara är så

Älskade lillasyster
Vi längtar så efter dig
Vi vill så gärna hålla dig i vår famn
Vi vill så gärna ta med dig hem och visa dig världen
Älskade lillasyster

28 dagar...

... Har gått sedan vattnet gick ...

Ännu så länge är vår lilla skrutta kvar i magen
Hon lever om där inne på ganska bestämda tider
Och när sprattlet uteblir oroar sig hennes mamma....

28 dagar har gått och vi hoppas på många fler....

Ont

Jag har haft ont idag
Ont i magen betyder ont i hjärtat och själen
En obotlig oro
Samtidigt som jag försöker ta det lugnt...
Suck!

Jag vill också gå runt obehindrat
Klä magen i tajta tröjor
Titta på bebissaker
Handla en liten, liten body
Längta, vänta, glädjas och tröttna på magen

Jag vill inte ligga här
Oroa mig
Vara rädd och ledsen
Vara beroende av andra
Och hoppas på att magen blir sådär stor....

Jag har haft ont idag
Men det är bättre nu...
Och ännu så länge är det lugnt...

MVC

Vi var på besök hos barnmorskan idag
Ett helt vanligt besök
Hon kollade blodtryck och järn
Hon lyssnade på lillasysters hjärtljud
Fick till och med en spark i örat då hon tryckte tratten mot magen
Ett helt vanligt besök
Trots det var vårt besök ovanligt

Vårt besök handlade till syvende och sist om fostervatten
Om känslor, rädslor och förhoppningar
Lite om lillasyster
Mycket om mig.....
På tok för lite om min älskade....

Jag vet att det heter mödravårdscentral
men önskar att det var föräldravårdscentral
Vi ska tillsammans bli föräldrar
Vi som är föräldrar till 2 döda barn
och lever i ständig oro att förlora även lillasyster
Vi som delar hus med döden
Vi som vaknar i vår egen värsta mardröm
varje morgon

Vårt besök var inte vanligt
Vår situation är inte vanlig
Ingenting med vår graviditet är vanligt

Man vi var på besök hos barnmorskan idag
Ett helt vanligt besök
Och lillasyster sparkade barnmorskan i örat

Ännu en dag....

... Har passerat utan värkar och sammandragningar
Nu är det bara 118 dagar kvar till BF (beräknat förlossningsdatum)
Siktar på att ta mig igenom i alla fall 100 av dem....
Det gäller att sikta mot stjärnorna....

Älskade lillasyster
Låt oss inte ses ännu på ett bra tag
Stanna kvar där inne tills det blir lite svalare här på utsidan
Vi längtar efter dig
Men stressa inte
Var sak har sin tid
Din tid är inte ännu
Älskade lillasyster

23+0

Ännu en vecka har gått och vi har tagit oss till 23 fulla veckor....
Det har passerat 23 dagar sen vattnet gick...

Efter 23 fulla veckor gör man livsuppehållande åtgärder om barnet föds...
Men det är få som klarar sig och de flesta av dem får bestående men...
Det är alldeles för tidigt för lillasyster att komma ännu...

Vi lever i en mardröm
Varje dag består av oro och rädsla
Varje dag går vi på helspänn

Varje liten smärta i livmodern eller i min mage fungerar som en play-knapp
Då spelas en snutt av filmen om vårt liv upp
Den svarta biten som vi levde för ett år sen

Varje liten ovanlig känsla startar rädslan för att förlossningen ska starta
att vi ska gå igenom en förlossning till där de rusar iväg med vårt barn för att koppla henne till en massa maskiner....i bästa fall
Alternativet är att de kommer tillbaka med lillasyster inlindad i en filt och vi sitter med henne i våra armar medans hennes kropp sakta kallnar...
Vi har genomlevt bägge scenariona...på samma dag...

Varje dag är som rysk roulette
Känslorna går upp och ner
Rädslan är ständigt närvarande...

Du kan inte förstå om du inte gått igenom det....
Så jag hoppas att du inte förstår...

23+0
Det har gått 23 dagar sen vattnet gick
Vi hoppas många fler ska passera innan vi får lillasyster i våra armar...

Lågt vatten...

Läkarbesök idag...
Inte vår vanliga läkare för han har semester
Men en annan bekant läkare, vi har träffat ett gäng under våra graviditeter...
Hon är inte min favorit
Inte upplyftande
Inte positiv
Men saklig och duktig

Lillasyster har mycket lite fostervatten
Ingen förändring där tyvärr...
Hon har trots det vatten i magsäcken
Det betyder att tarmarna får träning och det är bra!
Hjärtat slår och rörelserna ser bra ut (de känns rätt så bra oxå)
Lillasyster växer som hon ska enligt kurvan
Det är också bra!
På det stora hela är det nog inte så bra, men det är svårt att avgöra så länge hon ligger kvar i livmodern...
Vi får vänta och se....
Ju längre väntan desto bättre för lillasysters utveckling
Så jag ligger här
Med en bok
Och väntar....

Hela sommaren och halva hösten hoppas jag.....

En dag i taget...

Det är märkligt att leva såhär
En dag i taget
Jag känner mig som en tidsinställd bomb
Bara det att ingen vet när det smäller...
Vi vet hur fort det kan gå
Hur ingenting plötsligt byts ut mot allting
Det gör att varje stund av lugn över att det just nu inte händer nåt
Snabbt övergår till den gnagande oron som hela tiden delar vår vardag

Idag köpte vi lite blommor och planterade till altanen
Det blev fint
Det var dagens aktivitet...
Imorrn ska vi byta en solstol...

Det är märkligt att leva såhär
En dag i taget

Stanna där du är
Älskade barn
Finaste lillasyster

Status Quo

Det händer inte så mycket just nu...
Det är positivt, jättebra!
Det ger mycket tid till oro
Men ibland även en stund av lugn

På fredag ska vi till läkaren igen
Lillasyster har nog inte mer vatten än sist
Men bara hon har lite vatten är det bra
Vatten i magsäcken, så tarmarna får träna
Kanske tom lite vatten att träna lungorna med

Lillasysters lungutveckling kommer att bli eftersatt
Hur det än går kommer hennes lungor inte vara så utvecklade som de borde
Om vi har tur får graviditeten fortsätta länge än och lillasyster kommer inte att behöva så mycket hjälp
Om vi har otur....
Det orkar jag inte tänka på...
Allt där emellan kan bli verklighet
Respirator, CPAP, syrgas.....
Allt kan bli verklighet

Det händer inte så mycket just nu...
Det är positivt, jättebra!
Status Quo är bra, perfekt egentligen...
Men det ger tankarna fritt spelrum

22+0

Idag är du 22 veckor älskade barn
Tja, jag och din pappa vet ju att du egentligen är lite äldre än så
men enligt MVCs ultraljud räknas du idag som ett barn
oavsett vad som händer

Nu ska du bara vara lugn
stanna där du är
växa och utvecklas i värmen och mörkret därinne
så länge du bara kan....

Älskade barn

Gravidförsäkring

Jag har försäkrat lillasyster...
Jag vet att det kan göra all skillnad i världen...
Ingen är lyckligare än vi om vi betalat den här försäkringen och aldrig behöver nyttja den....
Men om världen rämnar om igen finns några extra kronor som täcker utgifterna...
Döden kostar pengar....
De pengarna täcker försäkringen...

Jag hoppas innerligt vi slipper använda vår nyinskaffade försäkring....

Tid....

Det är svårt att vara sjuk när man är frisk
Det är svårt att bara sitta bredvid
När man har all tid i världen som jag har nu
Är det lätt att tänka på allt som kan gå fel...
Det är tungt att känna till det svarta som kan vänta bakom kröken
Det är lätt att vänta sig det värsta...
För ett år sen hoppades vi på ett mirakel
Vi fick en liten glimt av det...
Den här gången krävs det mer än ett mirakel
Det är svårt att ens hoppas på det...

Det är svårt att vara sjuk när man är frisk
Det är svårt att bara sitta bredvid
Det är lätt att vänta sig det värsta...

Midsommar

Det verkar bli midsommar i år igen trots allt...
Glad midsommar lillasyster,
Hoppas det inte är den sista midsommaraftonen vi firar tillsammans...
Lilla, lilla skruttan
Mammas lilla troll ;)

Glad midsommar till alla!!

Fotogenic??

Älskade lillasyster,
Inte ville du visa upp dig på ultraljudet
Ser ut som vilken drake som helst ;)

Hoppas inte du har bråttom att visa upp dig i egen hög person heller....

Hålla döden borta...

Älskade lillasyster
Jag vet inte hur jag ska hålla döden ifrån dig
ifrån oss...
Jag vilar hela dagarna och känner ditt lilla liv inuti mig
Jag vilar hela dagarna och hoppas på att få känna ditt liv i mig länge än

Låt oss slippa döden den här sommaren
Låt oss slippa tomheten
Tomheten efter en för tidig förlossning
Tomheten i hjärtat när det går i bitar
Tomheten i magen när du inte längre är där
Tomheten när du lämnar oss
Tomheten i sinnet när tårarna är slut
Tomheten i framtiden utan våra 3 små prinsessor
Låt mig slippa
Låt oss slippa

Älskade lillasyster
Var stark för mamma och pappa
Vår kraft är så liten den här gången
Var stark för dina systrar
De längtar så innerligt efter dig
Var stark för mormor och morfar
För alla oss som väntar här ute
Vi längtar och älskar dig så

Dagens utsikt

Benen i soffan....
Nu är det dags att läsa lite...

Läkarbesök

Var hos läkaren idag
Han är hoppfull och ger verkligen positiv energi
Önskar jag kunde behålla den ända tills jag är hemma åtminstone...
Nu är varje minut en kamp mot oron, rädslan och tiden...
Jag önskar att jag aldrig gjort det här tidigare
Att jag hade kunnat vara lite mer fördomsfri
Att jag verkligen vågade hoppas
Men nu är det inte så
Nu har jag de erfarenheter jag har
Och jag är rädd...

Men läkaren är hoppfull
Vi ska tillbaka om 11 långa dagar

Älskade lillasyster, stanna där du är
Mamma och pappa längtar efter dig men vill inte se dig på länge än...
Ligg bara kvar där du är så ska mamma ta hand om dig....

Vi ger livet en chans...

Lillasyster är kvar i magen och ska förhoppningsvis så förbli...
Hon har lite vatten och läkaren säger att det kan gå bra.....
Men det kan också gå dåligt...
Läkaren ville inte ge oss några odds eller råd, det här beslutet var vårt med vetskapen om att det kan gå i vilken riktning som helst....
Lillasyster kan vara kvar i magen i flera veckor, till och med hela graviditeten, om vi har extrem tur....
Lillasyster kan komma imorrn...
Det finns inget sätt att veta
Det finns ingen bot att ge
Allt står till hoppet att min kropp orkar bära henne och att hon inte vill komma....
i kombination med att vi slipper infektioner och liknande....

Ja, odds är kanske överflödiga.... det är en stor risk....
Men det är inte hopplöst...

Igår kändes det hoppfullt
Idag är det tungt.... vansinnigt tungt....

Jag ligger på soffan mest hela tiden och vet ju tyvärr vad det handlar om...
För ett år sen var varje dag av yttersta vikt
Nu är det veckor som krävs för att lillasyster ska ha en chans...

Men vi ger livet en chans och hoppas att döden lämnar oss ifred den här sommaren....

Rädsla...

Jag är så rädd
Rädd att mitt barn inte mår bra
Rädd att jag måste avsluta min graviditet
Rädd att jag ännu en gång ska genomgå en förlossning och sitta med en död dotter i famnen
Rädd att jag aldrig får sitta på samma plats med ett litet levande nyfött kryp
Rädd att världen ska rasa
Min - min älskades - och hela vår familjs

Idag ska vi till läkaren
Vi vågar inte hoppas
men nånstans finns ju hoppet ändå...
Vi har beslutat oss för att självata hand om vår dotter om hon måste födas i nästa vecka
Det är inte självklart när barn förd innan graviditetsvecka 23
Då är de inte barn och då tar sjukvården hand om dem
Om man inte skriver på särskilda pappaer för att själv få begrava sitt barn...

Återigen lär jag mig en massa saker som jag önskar jag aldrig hade behövt fundera på
Återigen sitter jag här med en oro och en sorg som de flesta människor aldrig kan föreställa sig
Återigen....

Jag hörde nånstans att vi får ta emot så mycket vi orkar bära...
Eller, det finns en större mening med allt...
Det är bara idiotiskt skitsnack av nån sorglig människa som vill försöka förklara för sig själv varför livet är så fruktansvärt grymt mot vissa....
Det kanske tröstar nån, vad vet jag...
Halleluja! Då är det ju fantastiskt.... för dem....

I mina öron är det bara falska fraser som ska ge nån sorts tröst när ingen tröst finns att få...
Jag är cynisk jag vet.... Men gå i mina skor en vecka...

Nu ska jag ladda för ett läkarbesök som kan sluta hur som helst...
Jag och min älskade ska rädda åka till sjukhuset om en liten stund....

Men vi gör det tillsammans och vår kärlek är stark.....
Vi fixar det här älskade, vi fixar det här.....

Döden

Jag känner dödens närvaro
Han vill ha mitt barn

Jag har levt med hans närvaro förut
Jag har känt hans andetag i min nacke
Jag trodde vi besegrade honom när vi vågade satsa på kärleken och lillasyster blev till
Där fick du, tänkte jag
Som Marcus Birro skrev nånstans -vi låter inte döden vinna

Men nu är han här igen
Alldeles närvarande och obehaglig
Jag vet inte hur jag ska kunna stå emot honom

Det är så svårt att hoppas med det facit vi har
med de oddsen vi fått....
Jag vet inte om jag orkar hoppas, för jag vet hur fruktansvärt långt fallet blir då...

Jag vet inte hur vi ska ta oss igenom den här tiden....
Men vi gör väl det antar jag
Vi klarar det mesta jag och min älskade
vår kärlek är stark...

Jag älskar dig Dennis - du är mitt allt
men jag är så trött på alla prövningar vi måste utstå du och jag...

Lillasyster

Jag bär på lillasyster
Hon är 20 veckor idag
Hon borde komma den 29 oktober men hon ställer till oreda,
som du My
Vattnet har gått....
I lördags morse kändes det som om jag fick en returbiljett till helevetet
Har vattnet gått en gång så vet man när det går igen...
Vi var på undersökning då och fick en tid för återbesök idag

Lillasyster ligger i mycket litet vatten
För att kunna utvecklas måste hon ha mer

Fostervatten återbildas hela tiden, men frågan är om det bildas tillräckligt i förhållande till läckaget...
Vi ska tillbaka på fredag, tills dess ska jag vila...

Läkaren tror att förlossningen kommer att starta av sig själv inom de närmsta dagarna
Han vill inte inge hopp
Det finns en mikroskopisk chans att det bildas tillräckligt med vatten och att graviditeten kan fortskrida
Vi ska inte räkna med det

Om läget är oförändrat på fredag kommer jag att bli igångsatt i början på nästa vecka
Om läget är oförändrat kommer jag att föda mitt tredje barn i nästa vecka och hon kommer genast att lämna oss för sina systrar
Om läget är oförändrat på fredag kommer vi att fira ännu en sommar med döden
Om läget är oförändrat......

Lillasyster är 20 veckor idag och räknas inte som ett barn ännu
Lillasyster kommer att räknas som ett sent missfall om hon föds inom de 2 närmaste veckorna
Lillasyster, vi längtar ju så efter dig.....

Längtan

Ett år av saknad och längtan.
Ett år av sorg....
Det har gått ett år sedan jag första gången höll dig i min famn
Det har gått ett år sedan du tog dina sista andetag
I ett år har jag längtat efter att återigen få hålla dig i mina armar
I ett liv ska jag fortsätta längta
När vi ses igen, älskade My
Ska jag hålla dig i min famn och aldrig någonsin släppa dig igen
När vi ses igen har vi evigheten tillsammans

I ett liv ska jag längta
Älskade My

Födelsedag

Vi har varit hos er nu.
Vi har gjort så fint vi kunde.

Åh, Älskade barn

1 år....

Det har passerat ett år
366 dagar
Men idag står tiden stilla
Idag återupplever vi den största och den värsta dagen i vårt liv
Jag födde mina första barn
en levde
en dog
Jag lämnade min älskade med vårt döda barn i sin famn för att jag skulle till operation
Vårt lilla troll låg ensam, omgiven av slangar och apparater i en plast låda på våningen ovanför
En del av mig dog den dagen
Idag känns det som om en del av mig dör igen

Jag grät när jag skulle lägga mig igår
Jag vaknade 4.15 inatt....
My föddes 4.15....
Kroppen minns
När jag vaknade idag värkte mitt hjärta
det värker ännu
Om och om igen spelas allt upp för mitt inre idag
om och om igen händer det oförståeliga
det orättvisa
det fruktansvärda

My levde i 5 dagar
Om 5 dagar börjar det om.....

Älskade barn
Jag väntar er fortfarande ibland
Kan liksom inte riktigt förstå att ni kommit och gått
Vill inte riktigt förstå

Vi kommer till er idag
På er fördelsedag
Med blommor kommer vi och uppvaktar er idag
Vi älskar er och saknar er så innerligt

Grattis på födelsedagen älskade små troll

Minnnessvikt...

Jag försöker minnas hur det egentligen var....
Vissa minnen sitter inetsade i mig och de kommer jag aldrig att glömma, medan andra bleknar....
Det är nog tur....
Jag hittade tankar, i ett virrvarr nedkladdade i telefonen, från tiden på sjukhuset, från tiden då mina flickor så snabbt var på besök i vår värld....
Men jag orkar fortfarande inte läsa mina egna ord....
När jag läser mina egna ord slungas jag tillbaka i tiden, som med en tidsmaskin, och plötsligt är jag där igen.... I smärtan, i sorgen, i hopplösheten...
Det är för tidigt för mig att gå tillbaka, det är för tidigt att läsa mina nedtecknade minnen....
Men en dag ska jag sätta mig med mina känslor, mina tankar från då och med öppna tårkanaler...
Jag är tacksam att jag har mina minnen nedtecknade och att jag kan gå tillbaka....
Men det är för tidigt ännu...

Drömmar...

Jag drömmer om er flickor....
Jag vaknar och vet inte vad jag drömt, men jag vet att ni var där....
Oftast känner jag mig lugn när ni besökt mig i drömmen, så jag hoppas det betyder att ni har det bra....
Våren börjar komma och er första födelsedag närmar sig....
Jag önskar så att jag fick fira den med er, att ni fick uppleva den härliga känslan när det blir vår, att ni fick känna solen värma era små vackra näsor och att fick hålla er i min famn....
Om så bara för en liten stund....

Kanske värmer solen era näsor
Kanske njuter ni av den annalkande våren, precis som jag
Kanske väntar ni mig nån annanstans

Jag drömmer om er flickor,
jag hoppas ni har det bra.....

Just nu...

Sitter hos er i kylan....
Älskade barn

längtan

Älskade barn,
Jag längtar efter er
så innerligt.....
Jag önskar av hela mitt hjärta
att verkligheten vore en annan
och att det bara var i fantastin livet kan vara så här grymt....
Jag hoppas ni har det bra,
att ni är rädda om er och tar hand om varandra
Vi försöker ha det bra utan er,
vi tar hand om varandra
men vi saknar er

Mitt hjärta svämmar över då och då
av kärleken till er
Tårarna rinner fortfarande ned för mina kinder
men inte lika ofta och inte lika kraftigt

Jag saknar er, älskade barn
var rädda om varandra

Skitdagar...

Igår var en skitdag....
Det finns små vardagliga saker som kan riva upp allt och förvandla vilken dag som helst till ett levande helvete... Igår var en sådan dag....
Såna dagar är jag bara "ful-ledsen".... Ni vet, när man går och tycker synd om sig själv, när man är helt ego-ledsen och bara utgår från sitt eget elände.... När man inte över huvud taget funderar över andra utan bara fastar i sin egen sorg.... En sån dag var det igår...
Igår var jag ensam om sorgen, igår visste jag med säkerhet att jag kommer aldrig bli lycklig igen....
Såna dagar är hemska....Tårarna bränner bakom ögonlocken hela tiden och varje sekund är en kamp mot det våta helvetet som alldeles för ofta rinner i mitt ansikte.... Jag är så trött på att gråta, så trött på att vara ledsen....
Jag läser Marcus Birros "pappatankar".... Han skriver fint.... men det är ingen läsning jag rekommenderar andra med mina erfarenheter... Det är lätt att läsa in hur hans sorg bara har dövats tack vare hans levande barn... det är svårt att läsa när man bara har döda barn... Han skriver hur lyckan över Milo gjort livet värt att leva.... Jag vill ju bara känna att livet är värt att leva trots allt.... även utan levande barn måste ju livet ha en mening.... Samtidigt skriver han till sina döda barn på ett vackert sätt... Han kallade sig en far utan barn.... Det är det jag är... En mor utan barn....
Just nu är livet ganska tungt att bära, men det måste snart ljusna i tunneln, det MÅSTE det...för jag orkar inte längre vara i mörkret....men jag hittar inte heller ut.....
Vilken tur att jag har dig, min älskade... Som håller om mig och säger att allt blir bra.... För ofta undrar jag om det nånsin blir det?? Men jag försöker vara positiv, det kan ju inte gärna bli värre!?!?

Jag älskar dig, underbara älskade!
Tack för att du står ut med mig....

Jag älskar er, underbara, saknade små prinsessor!
Mamma längtar..... Ta hand om varandra....

Nytt år...

... nya möjligheter??...

I år ska jag försöka gråta lite mindre

Jag ska försöka vara mer positiv, som den "gamla" Åse

Jag ska försöka vara mer handlingskraftig och hitta tillbaka till den där gamla Åse som jag är bekväm med...
Jag hoppas i alla fall hitta delar av henne och jag hoppas att de delarna kan hjälpa till att "laga" mig...

Jag har inga särskilda förväntningar på året som kommer. Jag hoppas bara att det ska bli ett bättre år än det som gick. Jag kräver faktiskt att det ska bli ett bättre år, det är vår förbannade rättighet att få ett fint år tillsammans, ett utan död.....

I år ska jag försöka gråta lite mindre
I år ska jag försöka vara mer positiv....