Långsamt tar vi oss framåt...

... närmare mål för varje dag.
Trots att det är långt kvar försöker jag se varje dag som en vinst...


Ibland går det bra... ibland är det svårt...


Men... Just NU är allt bra och vår prinsessa växer och lever om precis som hon ska.


25+0 and counting....

Vår prinsessa

Greta...

Detta lilla underverk som sprattlar i min mage...

Våran Greta är lite annorlunda.

Hon har LKG - läpp-käk-gomspalt, hon är inte riktigt klar...

När Greta kommer, för det gör hon ju förr eller senare, med förhoppning på senare, kommer hon inte att se ut som våra andra små prinsessor. 

Hon kommer inte att se ut som de flesta prinsessor, för hon är lite, lite trasig.... 

Hon är inte riktigt klar...

Älskade unge!

Det är bitvis tungt...

Det gör ont att veta att vår flicka är annorlunda och kommer att få det lite extra tufft.

Det gör ont att hon ska genomgå massor av operationer och det gör ont att oroa sig för ytterligare en sak... 

Om hon klarar sig igenom graviditeten...

Så mycket oro....

24+0, ångest och hopp....

Idag är det 24+0 och det är bra.

Idag är allt bra...

Jag försöker tänka så, att just nu, just här så är allt bra!

Men ibland äter oron och ångesten mig inifrån...

Ibland smyger den på utan förvarning och tar helt andan ur mig...

Den här veckan har varit tung, det är många jobbiga dagar nu... Imorrn är det 24+1, dagen i graviditeten när vattnet gick första gången. Dagen när hela livet ställdes på sin spets och början på slutet för mina små vackra prinsessor....

MEN, just nu är allt bra!

Greta har ett litet party där inne hela dagarna, hon har fostervatten och växer som hon ska....

Nu är allt bra :))

Grattis på skapelsedagen älskade lilla Greta!!

Idag fyller du 24 veckor!!  (eller ja.... 22 egentligen om man ska vara korrekt?..)

Solen skiner och den här gången hoppas vi på ett rekord i utebliven vattenavgång!

Idag är en bra dag!!

Sakta men säkert...

...går dagarna och veckorna utan vattenavgång....

Idag är det 23+0 och vi har tagit oss ännu en bit på vägen.

Dock är det långt kvar till målet...

Varje dag ökar ju givetvis hoppet att allt ska gå bra en liten gnutta, 

Men vi pratar bara om familjens minsta prinsessa i termer som startar med "Om hon kommer"...

Visa tycker jag är cynisk och borde tänka mer positivt...

Det kanske jag också hade tyckt om jag stod bredvid, utanför vårt liv.

På sätt och vis är jag glad att det finns de som resonerar så, för ni kan aldrig förstå, ni har verkligen ingen aning om hur det är att längta efter och planera en framtid med sina barn för att sen tvingas begrava alla 3.

Ni vet inte hur kistorna i katalogen ser ut, vad de kostar, eller hur mycket plats det är i den minsta lilla kistan när man är en liten flicka på 900 gram och 30 cm... Ni kan aldrig föreställa er hur det är att bädda ner sina tvillingar, för första gången tillsammans, i den lilla vita kistan och slutligen tvingas stänga locket och skruva fast det, för att aldrig se sina flickor igen....

Jag är så innerligt tacksam att det är så få av er som på riktigt kan förstå vad vi bär med oss varje dag, i varje andetag och jag är samtidigt så oerhört ledsen för att det faktiskt finns massor av mammor och pappor därute som också vandrat på vår stig vid den stora avgrunden....

Det passerar inte en dag utan att jag hoppas på att vår lilla flicka ska stanna hos oss för en lång tid... Samtidigt är jag skräckslagen för att jag kanske måste beställa ännu en kista och bädda den...

Älskade lilla barn,

Mamma och pappa vill så oändligt gärna att du stannar kvar i magen några månader till...

Solen skiner och jag är med barn...

Idag är det 22+0, 

denna magiska dag i en graviditet då det lilla livet i magen går från att vara foster, till att vara ett barn.... 

För mig är det viktigt...

Från och med idag görs det eventuella insatser för att hålla Greta vid liv om hon föds....

Från och med idag är hon vårt barn och vi är ansvariga för henne, oavsett hur det här slutar...

Greta, vi kallar henne så... 

Vår lilla, lilla prinsessa som sprattlar därinne, helt omedveten om världen utanför och hennes föräldrars ständiga oro...

Vår lilla, lilla prinsessa som vi hoppas kommer till oss i slutet av våren och absolut inte förr.

Vårt fjärde barn, min älskades sjätte....

Från och med idag är jag med barn OCH solen skiner....

Det blir en bra dag idag!

21 + 5 och tacksam..

...för varje dag som går...

Samtidigt smärtsamt medveten om hur oerhört många dagar det är kvar innan vi kan börja andas igen...

Älskade barn

Nu eller aldrig...

Tre ord jag trodde jag använt för sista gången...

Jag är gravid....

Snälla, säg inte grattis för vi känner inte så, inte ännu. 

Att bli gravid var aldrig problemet, det är den enkla biten för oss, vi behöver knappt försöka....    

Det är i vårt fall inget att gratulera. 

Spara dina gratulationer tills bebin är här, eller ditt beklagande. Först då vet du/vi vilka ord som är de rätta.

Att vara gravid innebär inte att få ett barn, inte i vår värld. 

Att vara gravid innebär att hoppa rakt ut från en klippa och hoppas på att landa på fötterna, utan några som helst garantier för att det ska ske och ändå gör vi det. En sista gång.

Den här gången gör alla allt för att vi ska få hålla en frisk liten bebi i famnen någon gång fram emot sommaren. Jag är sjukskriven, går på galet mycket kontroller och ska försöka hitta ett lugn i att bara vänta på bebi, utan att allt för mycket oroa mig för att vattnet ska gå.

Den här gången räknar vi inte med ett barn, cyniskt kan tyckas, men vårt försvar mot verklighetens grymhet. 

Det betyder inte att vi inte hoppas på en bebi, åh vi hoppas så innerligt mycket!!

Vi går inte och tänker att nu går det nog åt helvete, vi planerar lite försiktigt för en ny familjemedlem, men vi räknar inte med det. Det är vårt försvar....

På sätt och vis vill jag inte berätta, inte för någon, inte förrän senare.... 

Men livet funkar ju inte riktigt så, och med tanke på min sjukskrivning och min kroppshydda vore det svårt att hemlighålla nån längre tid....

Första delmålet/förhoppningen är att nå 30 veckor utan vattenavgång... 

Vi vet vilka de magiska veckorna är, när vad utvecklas och vad som krävs för att ha goda chanser att få med oss en liten, levande bebi hem....

30 veckor... Det vore en dröm. 

Efter det är det nästan nedförsbacke, 32 veckor vore fantastiskt och allt därutöver magiskt.... Men vi får se.

Vi tar en dag i sänder, en vecka åt gången....

Jag är gravid och den här gången hoppas vi på en bebi....