Älskade Mira, du fattas mig....
Lilla Greta, jag vet hur stor du är nu... Hur färdig du ser ut på utsidan och hur len din mjuka hud känns under mina fingertoppar...
Jag är så tacksam att du inte har så brått som din storasyster... Att du stannar där du är...
Varje dag, varje sekund, ger oss större chanser att få spendera dina dagar tillsammans...
Jag hoppas så att vi ska ha en framtid tillsammans du och vi...
Vi längtar så efter dig...
Men jag vågar inte hoppas för mycket...inte ännu...
För imorgon kanske hoppet tas ifrån mig och hela tiden lever jag granne med rädslan...
Rädslan över att behöva bädda ner dig i en liten vit kista.
Rädslan över att vara tvungen att lämna dig tillsammans med dina systrar, i en grav, med ännu en gravsten....
Älskade Greta, vi väntar så gärna på dig....
Älskade Mira.... Jag önskar att allt var annorlunda... Du fattas mig... Mira 120719
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar