31 veckor och en cykeltur...

31 veckor....

Jag smakar på det och det smakar overkligt men lyckligt :)

Vi ska bli 5 i familjen... 

Den här gången händer det, vi ska ha en bebis.

Vi ska ha en liten prinsessa som kommer att kalla mig mamma.....

Jag börjar känna mig lugn nu,

Jag planerar, försöker förbereda mig och har äntligen hittat en vagn, den är perfekt!

För er som känner mig kommer det nog inte som en överraskning att detaljerna är..... Just det - rosa ;)

Idag tog jag en cykeltur..

Årets första :)

Den gick till jobbet och ett besök hos mina Goa kollegor och barn..

Det är så skönt att bara göra "vanliga" saker då och då...

Nä,

Nu ska jag njuta av att det är fredag,

Att ännu en vecka har gått och

Av att Greta mår bra.....

Vi är här!!

Fredag igen, men inte vilken fredag som helst....

Greta är 30 veckor idag, 30 veckor!!!!

Vi har tagit oss till första delmålet och jag jobbar hårt på att släppa oron och ångesten....

Har jobbat med det ett tag nu faktiskt och när ångesten tar sitt grepp om mig får jag påminna mig om att nu är det dags att börja andas lite lättare...

Idag är en glädjedag och jag ska försöka att bara njuta av dagen,

Innan jag tar sikte på nästa delmål....

4 veckor till, 34 hela veckor...

Sen får hon faktiskt komma när hon vill,

Även om vi gärna ser att det dröjer tills hon är alldeles helt klar och sisådär en 37-38 veckor i alla fall...

Vi har tittat på barnvagn, anmält föräldraledighet på jobbet till hösten och börjat planera för framtiden... I helgen har jag lovat de stora tjejerna att vi faktiskt ska köpa något till vår lilla prinsessa, så det äntligen blir på riktigt....

Nu ska jag försöka njuta av dagen och tanken på att vi faktiskt ska få en ny familjemedlem, hur overkligt det fortfarande än känns, så kommer det en liten, efterlängtad, levande skapelse till oss framöver...

Mitt fjärde barn, Dennis sjätte, men vårt första barn som ska växa upp tillsammans med oss....

Vi längtar efter dig Greta och älskar dig så innerligt!!

Twentynine and counting....

29?

29!

Nu börjar oron lätta...

Vi har till och med tittat på barnvagn... Bara tittat!

Delmål ett är bara en vecka bort och känns plötsligt uppnåeligt.

Så uppnåeligt att vi redan börjar sikta på delmål 2: 34 fulla veckor...jag vill! jag vill! jag vill!

Hur det än blir så har vi nu "tagit oss" till Halmstad om Greta skulle vilja komma ut, men det har hon nog inga planer på för hon verkar stortrivas därinne oh plåga sin mamma med att vara vaken nattetid :)

Jag mår bra :) 

Kroppen värker - oftast av att inte få motionera som den är van vid men även i fogarna efter för mycket aktivitet (å då är det inte direkt det jag brukar kalla aktivitet!)

Hur som helst mår vi bra allihop och ser lite ljusare på framtiden, 

nu börjar vi våga tro att vi ska få behålla vår lilla Greta och nästa vecka ska vi fira....

Ha en riktigt fin helg, det ska jag! ;)

28+0 och trycket släpper...

Oj, wow, vad hände?

Vi har tagit oss till 28 fulla veckor!?

Det är nästan overkligt och samtidigt helt underbart! Ångesttrycket släpper sitt krampaktiga tag lite dag för dag...

Tyvärr försvinner den inte helt men det tyngsta trycket lättar.... 

Saknaden efter våra små änglaflickor gör sig påmind oftare nu och tankarna på hur allt borde ha varit.... 👼👼👼

Min fjärde dotter kommer aldrig kunna ersätta eller sudda ut saknaden efter de andra tre. 

Dem bär jag i ett eget rum i hjärtat för alltid....

Men kanske får vi ynnesten att njuta av att se vår lilla Greta växa upp och det hoppet växer för varje dag vår kloka lilla flicka stannar kvar inne i min mage.

❤️️👶❤️️

27+0 !?

27+0....

Min längsta graviditet...

Vi har tagit oss till den första riktigt viktiga dagen för Greta, enligt barnläkarna på Östra, om man nu väljer att gå på den linjen....

Vi går inte riktigt på den linjen, vi vill längre än så....

Nog för att 27 är bra, helt fantastiskt för att vara för oss, MEN, 27 är ingen garanti, bara en dag som talar om att chanserna är större och vi siktar högre! 

Nu börjar alla viktiga organ bli klara men ett barn som föds nu är fortfarande väldigt skört, med en oerhörd risk för komplikationer och livslånga följder....

Jag läser i Gravidappar, ni vet, vecka för vecka....

Jag har aldrig läst den här veckan förut och tagit det till mig...mina barn har redan varit födda...

Nu börjar det kännas som om det faktiskt KAN gå bra den här gången...

Jag räknar fortfarande inte med något, det är 3 veckor kvar innan jag börjar andas lite lättare....

Men kanske...

Kanske slipper vi köpa ännu en liten vit kista och ge oss ut på jakt efter ytterligare en sten att pryda småtjejernas grav med...

Kanske, kanske får vi istället avbruten nattsömn och små, små rosa klänningar...

Hoppas

26+0 och full aktivitet...

Ännu en vecka har passerat och det börjar kännas overkligt... 

Kan det gå vägen den här gången??

Vågar inte riktigt hoppas men jag försöker börja knyta an till vår lilla prinsessa...

Ja, det är så... Att jag inte riktigt har knutit an till Greta...

Jag har inte vågat, utan för att skydda mig själv har jag "förträngt" henne i den mån det går....

Nu är det visserligen svårt att ignorera aktiviteten som är på insidan, typ dygnet runt, men det går att "vänja" sig vid det och försöka att inte ägna så mycket tankar på det....

Hur som helst så mår vi alldeles utmärkt båda två och Greta övar, till sin mammas förtret, på frivolter därinne... Det börjar bli bökigt att snurra runt...I alla fall för mig!

Själv aktiverar jag mig med brödbak och ljusgjutning ackompanjerat av skön musik.

Njut av solen och ha en fin helg!!

25+3

Dagen i graviditeten då min tredje dotter är född....

Älskade Mira, du fattas mig....

Lilla Greta, jag vet hur stor du är nu... Hur färdig du ser ut på utsidan och hur len din mjuka hud känns under mina fingertoppar...

Jag är så tacksam att du inte har så brått som din storasyster... Att du stannar där du är...

Varje dag, varje sekund, ger oss större chanser att få spendera dina dagar tillsammans...

Jag hoppas så att vi ska ha en framtid tillsammans du och vi... 

Vi längtar så efter dig...

Men jag vågar inte hoppas för mycket...inte ännu... 

För imorgon kanske hoppet tas ifrån mig och hela tiden lever jag granne med rädslan... 

Rädslan över att behöva bädda ner dig i en liten vit kista.

Rädslan över att vara tvungen att lämna dig tillsammans med dina systrar, i en grav, med ännu en gravsten....

Älskade Greta, vi väntar så gärna på dig....

Älskade Mira.... Jag önskar att allt var annorlunda... Du fattas mig...          Mira 120719