Julkänslan...

...vill liksom inte riktigt infinna sig...
Jag älskar jul och då menar jag ÄLSKAR...
Jag har för många tomtar, massor av julgardiner, älskar att öppna paket och jag myser varje dag framför julkalendern...
Men i år kommer liksom inte tomtarna fram...
I år känns klapparna oviktiga...
I år är julen tung...
I år finns inget att fira, inget att vara tacksam för....
Nu tänker du, men herregud, var tacksam för allt det du har!!
Jag är tacksam för det, jag är så otroligt tacksam för min underbara älskade, min fina familj, mina fina kollegor som får stå ut med en ny och tidvis ganska bitter Åse osv...
Trots det känner jag inte för att fira...och det är en rättighet jag och andra i min situation har...
Vi firar ändå, vi njuter av livet ändå och vi är mer tacksamma för vad vi har än många andra tror jag... För vi  vet vad det innebär att förlora de som är viktigast för oss...

Jag inser att jag måste ta mig igenom alla årstider och dess högtider en första gång, som mamma till två underbara vackra små änglar... Men det gör så ont...
Varje vecka tar jag mig igenom samma saker som "vanligt", men ändå känns allt på något vis nytt och lite smärtsamt. Varje källa till lycka och glädje innehåller ett stygn av sorg och det är så fruktansvärt tungt...
Jag är så trött på att gråta, så trött på att sörja och så evinnerligt trött på den "nya" jag som inte fungerar som den gamla jag!!!
Jag är så himla trött...
Julkänslan vill liksom inte infinna sig i år....
Älskade barn, jag hämtar tomtarna nu och ställer fram dem som om ni vore här...