Det är dags att summera året som gått....
Vad kan jag säga....
Jag önskar att året som passerat kunde försvinna ur mitt medvetande, att det aldrig hade hänt...
Jag önskar att kvinnan som är jag vore samma kvinna som för ett år sen, en tråkig realist som tror på ödet och är lycklig över att att mannen i mitt liv äntligen har dykt upp ;)
En kvinna som ännu inte vet att det mest fantastiska och det mest fruktansvärda i livet snart ska hända henne... Jag önskar att mina underbara små aldrig blivit till...
Det önskar jag av egoism... Det önskar jag inte för att jag inte vill att det bästa i mitt liv inte ska finnas, utan för att jag inte riktigt orkar leva med förlusten av det stora i livet.
Att få barn är det mest fantastiska i livet säger ni som är mammor och jag tror er, jag önskar bara att jag visste...
Jag önskar att jag hade fått ett levande barn i min famn efter förlossningen, jag önskar att My hade varit såpass frisk att jag hade fått hålla henne i min famn en enda gång äinnan natten hon dog, jag önskar, jag önskar en hel massa saker som inte blev....
Att få starta året med mannen i mitt liv i den stora staden NY, att få bli gravid med min älskade och att få planera framtiden med densamme var en fantastisk del av året som gått... Tyvärr har allt det andra tagit överhand, sorgen har ätit upp all lycka från året som gått och jag önskar att jag fick köpa annat än gravljus till mina underbara älskade barn... Jag önskar deras skrik hade hållit mig vaken alla nätter och inte sorgen efter dem, jag önskar de hade varit här nu för att fira in det nya året.... Jag önskar en massa, som aldrig kommer att bli....
Summa sumarum år 2011; året då de bästa och det värsta har hänt.... Jag längtar efter mina barn, varje dag, jag är lycklig över min fina, fina man (utan vilken jag hade dött) och jag önskar att ingen hade sagt att det blir bättre nästa gång, för även om de blir en nästa gång kan det aldrig ogöra den här gången.....
Jag längtar efter er underbara barn....
Vi ses i himlen <3
Mamma älskar er ljuvliga små
Gott nytt år!
Fy Åse. Största kramen till Er. Ord är överflödiga och jag inser till viss del hur lycklig man skall vara över kolik och annat trams.
SvaraRaderaTror ej jag just nu önskar något mer i hela världen än att Ni skall få barn tillsammans och se det växa upp. Dina ord gör att mina ögon tåras, av deltagande mer er och av lycka för vad vi har.
God fortsättning nu. Massa Kramar! / Joacim