Dop, kräksjuka och operation

Tiden går och vi använder större delen av tiden till att bara älska och njuta av vårt lilla mirakel.

Greta börjar verkligen bli "stor" på gott och ont.

det är underbart hur hon interagerar med omvärlden, tränar sig på att stå, envisas med att sitta upp trots att balansen inte riktigt finns.

Och hennes leende.... OJ, detta leende som möter mig varje morgon och som ger livet en ny dimension..

Älskade barn <3

Igår kväll/natt provade vi på den första kräksjukan.... Check!

Nu behöver vi inte göra det igen på 20 år!

Skämt åsido var det ganska lindrigt, men ÅH vad hjälplös en känner sig när bebin är helt slut och det enda jag kan göra är att hålla om och älska henne....

Kanske är bra att träna på hjälplöshetskänslan, för om 1,5 veckor är det dags för operation... 

HJÄLP ropar mitt inre, samtidigt som jag är tacksam för att det blir gjort och att vi har så duktiga läkare....

Och ja, jag vet att det blir fint!

Hur många ska egentligen säga den frasen innan jag blir galen!!!

Jag är inte orolig för hur slutresultatet blir.... (eller ja... jag funderar verkligen mycket på hur mitt vackra barn kommer att se ut sen... En helt ny bebis liksom?..)

Men jag är orolig för att söva mitt barn, 

för att hålla hennes lilla kropp när hon somnar in och sedan lämna henne i 4 timmar!!!

Jag är rädd för att något ska gå fel, men mest av allt är jag orolig för hur ont hon kommer att ha efter operationen...

Jag vet att hon kommer att ha ont, men jag är rädd för att våran glada lilla trollunge kommer att gråta och lida medan jag står bredvid och inte kan göra något annat än att hålla om henne.... 

Och älska henne... 

jag är rädd att inte räcka till...

jag är rädd....

Den 5 december smäller det i alla fall, så nu gäller det bara att hålla Gretan frisk, släppa oron och bara njuta av dagarna fram till dess!

Till helgen är det dags för dop.

Ett mycket litet sådant med i princip bara den närmaste familjen och vår fantastiska präst Conny!

Conny höll i tvillingarnas begravning så att han nu tar hand om Gretas dop känns helt rätt.

Hans ord var att det känns som en ceremoni där vi firar livet, så sant!

Dopklänningen är beställd, jag ville ha en lite okonventionell sådan och eftersom den jag ville ha varit slut länge på butiken beställde jag den först i förra veckan... 

Det betyder att den kanske inte kommer i tid...

Ooops ;)

Hur som helst, imorgon går vi till kyrkan och lånar en, för säkerhets skull, en konventionell.

Nä, nu är det dags att väcka bebin och njuta av hennes vackra, missbildade ansikte. 

Memorera varje anletsdrag innan operationen.

Jag går å älskar min bebi och önskar er samtidigt en härlig eftermiddag!