Dagen startade klockan 3.15 med att fixa mat och väcka Gretan, eftersom hon var tvungen att få i sig mat senast 4 timmar före operationen... Gäsp
Gretan var nöjd och glad även om hon säkert undrade varför jag plötsligt väckte henne, jag som varje morgon försöker få henne att somna om. ;)
Efter maten somnade hon om och sov sig sedan igenom att bli påklädd, i och urlyft ur babyskyddet och vandringen till avdelning 27 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Väl där, nu var klockan 6.30, bytte vi om och Gretan fick på sig en supersnygg sjukhusrock!
Efter en stunds väntan var det dags att åka ner till operation där vi fick hålla lillskruttan i famnen medan hon somnade och sen var det "bye, bye".
Med tårarna rinnande nerför kinderna och en lätt panikkänsla lämnade vi operation och började vår 4 timmar långa väntan....
Trots att oron låg tung var de 4 timmarna relativt lätta att fördriva med att parkera bilen hos goda vänner, dricka lite kaffe, handla lite mat att ta med till sjukhuset och promenera tillbaka för att äta lunch.
Så kom tillslut sköterskan och sa att nu är Greta klar, hon är på uppvaket, och genast vred det sig i magen. Tur att jag inte visste då vilka fruktansvärda timmar jag hade framför mig.....
Greta vaknade redan på väg in till uppvaket...
Alltså var hon vaken, orolig, desorienterad och ledsen när vi kom dit...
När hennes oro och hunger misstolkats som smärta några gånger för mycket, hade Greta, efter nån timma, fått i sig så mycket morfin att hon fick jobbigt att andas och hon blev allt slemmigare i halsen...
Medicineringen gjorde att hon inte orkade hosta och harkla sig och varje andetag blev tyngre och tyngre för henne trots luftrörsvidgande.... Varje andetag lät som om det var hennes sista...
Vi kände båda hur döden höll sitt grepp om oss och vi vågade knappt andas....
Greta var oerhört uppassad och kontrollerad under den här tiden, och det var kanske aldrig någon fara för hennes liv, men känslan av död kröp sig ändå på oss båda och med gråten i halsen och skräcken kramandes om våra kroppar, försökte vi vara starka för vår lilla prinsessa...
Efter dryga timmen av oro, kontroller, medicinering, läkare, sköterskor, läkare och ännu mer oro, lättade så andningen och vi började andas igen....
Det skulle fortfarande dröja nästan 3 timmar innan vi var uppe på avdelningen, men nu gick det åt rätt håll...
6 timmar senare var vi äntligen uppe på avdelningen och Gretan växlar mellan vaket och sovande tillstånd medan vi går runt med henne i famnen....
Just nu hänger hon sovande på sin pappas axel och vi hoppas på att ingen ska köra ut någon av oss, för man får bara vara 1 förälder kvar på avdelningen och ingen av oss är beredd att lämna lillskruttan eller den andra föräldern.....
Om det ska bli någon sömn inatt behöver vi växla mellan att ta hand om vårt mirakel....
Nu är det dags att lämna paddan för bebin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar