Att överleva

Hur överlever man?

Jag har fått frågan vid flera olika tillfällen och jag kan förstå att du undrar.
Jag kan inte svara annat än:
Det gör man bara

Trots att man i de mörkaste stunderna bara vill lägga sig ner och dö
Så gör man inte det
I alla fall inte jag
Primatinstinkterna tar över
Apan i oss vill inte dö, vill bara överleva
Och så enkelt är det
Det har inget med styrka att göra
Det har inte med mig som person att göra
De är urinstinkterna som tar över och ser till att vi vandrar vidare på livets oförutsägbara och orättvisa väg
Man hittar glädjen i sorgen
Man reser sig upp varje morgon och låter sakta, sakta livet komma tillbaka in i kroppen

Långsamt blir vardagskampen lättare och livet hittar tillbaka till ett nytt vanligt liv
Till nya vanliga rutiner
Där sorgen är en del av det vanliga

Inget blir nånsin som det var innan
Men det blir ett nytt "som vanligt" och man lär sig att leva med det

Har jag förändrats?
Massor!!

Jag har blivit mer cynisk
Jag har blivit mer dämpad
Jag berörs starkare av allt
Jag har nära, nära till tårarna

Jag har förändrats på massor av vis
Men ibland tittar hon ut, den där störigt, överpositiva, hyperaktiva tjejen som folk antingen älskar eller hatar
Jag är fortfarande jag
Men ändå annorlunda
Formad av livets oförklarliga grymhet
Och konstigt vore det väl annars

Du tror att du skulle dö om du var tvungen att begrava ditt barn
Du kanske har förlorat ett barn och bara vill dö

Jag förstår dig
Jag förstår dig verkligen
Men livet går trots allt vidare
Och runt omkring dig rullar allt på av nån underlig anledning

Hur överlever man?

Man bara gör det.......

Jag har piffat bloggen....

... lagt ut Mysans små vackra fötter
ändrat lite i rubriken...

Jag är nöjd
det blev precis som jag tänk mig
en bättre beskrivning av min sida
och dess innehåll....

Jag skriver inte så mycket längre...
Det betyder inte att jag inte vill eller har något att skriva
Det är bara så att mina funderingar nuförtiden är så stora och svåra att sätta ord på
och jag tar mig liksom inte riktigt tiden att sätta mig ner och få ur mig allt

Jag ska försöka göra det framöver
sätta ord på funderingarna som snurrar runt i huvudet
sätta ord på erfarenheterna, nu när jag kan se tillbaka på dem med lite distans

Jag skriver för att få ur mig alla tankar
jag skriver för att sätta ord på det grymma livet
jag skriver för er som vill läsa
och kanske för dig, du som råkat hitta hit och som har erfarenheter som liknar mina
du som behöver få veta, liksom jag, att livet går vidare
att det finns en väg ur den första förlamande sorgen när man bara vill dö
att andra, tyvärr, har gått igenom det här före dig, och de har överlevt

Jag skriver allra mest för oss
vi som har överlevt och bara vill veta att det går att leva vidare
om än med en sorg i hjärtat och svåra ärr, som aldrig försvinner

Du som läser och har nån i din närhet som drabbats av livets grymhet
kanske hittar även du lite hjälp i min funderingar
Jag har inga svar
kan inte säga vad som är rätt och fel
men jag kan dela med mig av mina tankar och känslor under den här tiden
och kanske, kanske kan du som läser ta md dig något från besöket här hos mig....

Alla helgons dag

Vi har varit hos er nu
Tänt ljus i nya lyktor
Känt saknad och kärlek
Önskat att allt var annorlunda

Beräknad ankomst....

Tänk lilla Mira,
Idag är din dag,
Dagen D
Dagen då du skulle komma....

Idag är du i mina tankar lite extra...

Älskade barn
Det har gått månader sen du kom till oss så flyktigt
Månader sen du lämnade oss för en annan plats

Idag är din dag älskade barn
Och jag saknar dig så oerhört mycket!

Ont...

Idag gör det ont
Ont i hjärtat
Ont i själen

Du ser det inte
Men idag känns sorgen lite extra
Idag bränner tårarna hela tiden bakom ögonlocken
Idag gör det ont

Det finns inget botemedel
Inget smärtstillande
Ingen magisk medicin

Det är bara att vänta ut sorgen...
Det känns säkert bättre imorrn...

Idag gör det ont....

Miras månad...

Nu börjar din månad, älskade barn
Den månaden som skulle varit din
När vi med förväntan skulle gå varje dag och längta och vänta...
Nu blev det inte så
Inget blev som vi tänkt oss...
...den här gången heller....

Jag är så arg!!
Så in i h-vete förbannad över hur livet plågar oss!!
Jag är så arg för att du och dina systrar inte är här, hos oss,
för oss att älska, skämma bort, älska och älska!!!

Vad har jag gjort för fel??
Varför får just jag det här??
Borde jag gjort något annorlunda??
Frågorna fnns alltid där
De får aldrig svar
Trots att förnuftet säger att det inte var mitt fel, så finns frågeställningarna ändå alltid där... De är oundvikliga...

Jag är så arg över hur livet tagit ifrån mig mina prinsessor
Det är så förbannat j-vla orätt!!!!

Nu börjar din månad, älskade barn
och saknaden river i mitt hjärta....

Ta hand om varandra nu mina småtjejer...
Mamma älskar er

2 månader

Idag skulle du blivit 2 månader,
älskade Mira

Åh, vad jag hade velat fira varje dag med dig
Varje dag hade varit en gåva
En gåva vi aldrig vågade hoppas på....
och som vi aldrig fick....

Vi har framkallat foton på dig..
De hänger i vår hall så vi ser på dig varje dag
På dig och dina systrar...

Vi saknar er så oändligt mycket!!

Grattis på 2-månadersdagen,
underbara barn...

Mamma älskar dig