Födelsedag

Vi har varit hos er nu.
Vi har gjort så fint vi kunde.

Åh, Älskade barn

1 år....

Det har passerat ett år
366 dagar
Men idag står tiden stilla
Idag återupplever vi den största och den värsta dagen i vårt liv
Jag födde mina första barn
en levde
en dog
Jag lämnade min älskade med vårt döda barn i sin famn för att jag skulle till operation
Vårt lilla troll låg ensam, omgiven av slangar och apparater i en plast låda på våningen ovanför
En del av mig dog den dagen
Idag känns det som om en del av mig dör igen

Jag grät när jag skulle lägga mig igår
Jag vaknade 4.15 inatt....
My föddes 4.15....
Kroppen minns
När jag vaknade idag värkte mitt hjärta
det värker ännu
Om och om igen spelas allt upp för mitt inre idag
om och om igen händer det oförståeliga
det orättvisa
det fruktansvärda

My levde i 5 dagar
Om 5 dagar börjar det om.....

Älskade barn
Jag väntar er fortfarande ibland
Kan liksom inte riktigt förstå att ni kommit och gått
Vill inte riktigt förstå

Vi kommer till er idag
På er fördelsedag
Med blommor kommer vi och uppvaktar er idag
Vi älskar er och saknar er så innerligt

Grattis på födelsedagen älskade små troll

Minnnessvikt...

Jag försöker minnas hur det egentligen var....
Vissa minnen sitter inetsade i mig och de kommer jag aldrig att glömma, medan andra bleknar....
Det är nog tur....
Jag hittade tankar, i ett virrvarr nedkladdade i telefonen, från tiden på sjukhuset, från tiden då mina flickor så snabbt var på besök i vår värld....
Men jag orkar fortfarande inte läsa mina egna ord....
När jag läser mina egna ord slungas jag tillbaka i tiden, som med en tidsmaskin, och plötsligt är jag där igen.... I smärtan, i sorgen, i hopplösheten...
Det är för tidigt för mig att gå tillbaka, det är för tidigt att läsa mina nedtecknade minnen....
Men en dag ska jag sätta mig med mina känslor, mina tankar från då och med öppna tårkanaler...
Jag är tacksam att jag har mina minnen nedtecknade och att jag kan gå tillbaka....
Men det är för tidigt ännu...

Drömmar...

Jag drömmer om er flickor....
Jag vaknar och vet inte vad jag drömt, men jag vet att ni var där....
Oftast känner jag mig lugn när ni besökt mig i drömmen, så jag hoppas det betyder att ni har det bra....
Våren börjar komma och er första födelsedag närmar sig....
Jag önskar så att jag fick fira den med er, att ni fick uppleva den härliga känslan när det blir vår, att ni fick känna solen värma era små vackra näsor och att fick hålla er i min famn....
Om så bara för en liten stund....

Kanske värmer solen era näsor
Kanske njuter ni av den annalkande våren, precis som jag
Kanske väntar ni mig nån annanstans

Jag drömmer om er flickor,
jag hoppas ni har det bra.....

Just nu...

Sitter hos er i kylan....
Älskade barn

längtan

Älskade barn,
Jag längtar efter er
så innerligt.....
Jag önskar av hela mitt hjärta
att verkligheten vore en annan
och att det bara var i fantastin livet kan vara så här grymt....
Jag hoppas ni har det bra,
att ni är rädda om er och tar hand om varandra
Vi försöker ha det bra utan er,
vi tar hand om varandra
men vi saknar er

Mitt hjärta svämmar över då och då
av kärleken till er
Tårarna rinner fortfarande ned för mina kinder
men inte lika ofta och inte lika kraftigt

Jag saknar er, älskade barn
var rädda om varandra

Skitdagar...

Igår var en skitdag....
Det finns små vardagliga saker som kan riva upp allt och förvandla vilken dag som helst till ett levande helvete... Igår var en sådan dag....
Såna dagar är jag bara "ful-ledsen".... Ni vet, när man går och tycker synd om sig själv, när man är helt ego-ledsen och bara utgår från sitt eget elände.... När man inte över huvud taget funderar över andra utan bara fastar i sin egen sorg.... En sån dag var det igår...
Igår var jag ensam om sorgen, igår visste jag med säkerhet att jag kommer aldrig bli lycklig igen....
Såna dagar är hemska....Tårarna bränner bakom ögonlocken hela tiden och varje sekund är en kamp mot det våta helvetet som alldeles för ofta rinner i mitt ansikte.... Jag är så trött på att gråta, så trött på att vara ledsen....
Jag läser Marcus Birros "pappatankar".... Han skriver fint.... men det är ingen läsning jag rekommenderar andra med mina erfarenheter... Det är lätt att läsa in hur hans sorg bara har dövats tack vare hans levande barn... det är svårt att läsa när man bara har döda barn... Han skriver hur lyckan över Milo gjort livet värt att leva.... Jag vill ju bara känna att livet är värt att leva trots allt.... även utan levande barn måste ju livet ha en mening.... Samtidigt skriver han till sina döda barn på ett vackert sätt... Han kallade sig en far utan barn.... Det är det jag är... En mor utan barn....
Just nu är livet ganska tungt att bära, men det måste snart ljusna i tunneln, det MÅSTE det...för jag orkar inte längre vara i mörkret....men jag hittar inte heller ut.....
Vilken tur att jag har dig, min älskade... Som håller om mig och säger att allt blir bra.... För ofta undrar jag om det nånsin blir det?? Men jag försöker vara positiv, det kan ju inte gärna bli värre!?!?

Jag älskar dig, underbara älskade!
Tack för att du står ut med mig....

Jag älskar er, underbara, saknade små prinsessor!
Mamma längtar..... Ta hand om varandra....