Jag skriver lite varje dag...

... inne i huvudet...
men det orkar inte ta sig fram till datorn...
Jag vill så gärna skriva, så att jag verkligen minns allt sen....
men just nu finns inte riktigt energin till det...

Vi jobbar nu, med allt vad det innebär...
5 timmar om dan... och när vi kommer hem är vi så trötta att vi vilar... varje dag...
Det tar nog ett tag att vänja sig vid alla intryck, all stimuli och all energi som vi faktiskt ger till de fantastiska barnen på jobbet...
För de är fantastiska!
Varje år kommer de bästa eleverna till vår avdelning, det bara är så, och vilken tur att det är just dem vi möter varje dag!
De ger så mycket glädje och kärlek att det inte gör nåt om jag somnar en stund när jag kommer hem...

Idag frågade en liten flicka mig;
"Åse, om man får bebisar som dör..kan man få nya bebisar sen då?"
Underbara ungar, de frågar rakt på sak och utan krusiduller!!
Jag svarade "Ja", och då var hon nöjd.

"Nya" bebisar?... det lockar och skrämmer...
Jag saknar ju de "gamla" bebisarna så mycket fortfarande...

My & Meja,
Älskade underbara barn!
Mamma saknar er så...