Vardag...

Allt måste återgå till det "normala", fast inget längre är som förut...
Livet måste gå vidare, trots att det har stannat och bytt riktning, trots att hela min världsbild har rubbats - rasat - och jag måste bygga upp den på nytt, med nya förutsättningar...
Jag har börjat jobba igen...
Det är härligt, tröttsamt och alldeles, alldeles fel....
Jag skulle inte vara på jobbet nu, jag skulle vara hemma med mina små prinsessor eller otåligt vänta på deras nedkomst...

Jag har den stora förmånen att få arbeta med barn...
Barn som älskar sin vardag, som med glädje går till skolan varje dag och som möter världen med ett leende var morgon.
De ger kraft och värme, de ger energi att ta sig igenom var dag och de stjäl min uppmärksamhet och mina tankar för några timmar... När jag är på jobbet med de fantastiska barnen finns inte tid att grubbla och sörja...det finns inte tid att fundera på allt som borde ha varit om allt blivit som vi förväntade oss.
Det finns bara tid för jobbet och det är skönt...

Jag jobbar halvtid ett tag och just nu är det vad kroppen och sinnet orkar...
Vi får se hur det blir sen, men just nu är det precis vad jag klarar av...
Imorgon är det fredag och det ska bli skönt med helg - jätteskönt!!
Då ska jag vila och njuta så jag orkar med nästa vecka....

Nu ska allt börja återgå till det "vanliga" - fast inge är längre som vanligt...
Vi får skapa ett nytt "som vanligt"...
I långsamt tempo bygger vi ett nytt "som vanligt" där inget är som förut...