Vem är jag

Just nu fungerar inget som "vanligt"...
Just nu är livet tungt...

Min kropp saknar den styrka och balans som jag är van vid att ha... kanske hade jag inte funderat över det om mina barn hade levt och jag hade varit hemma med dem... men mina barn lever inte och jag försöker återgå till ett "normalt" liv... Det är svårt när kroppen sviker...

Egentligen är det väl inte kroppens svek, utan en helt normal efterföljd på en graviditet och en förlossning... men det är det enda som är som förväntat... allt annat har ju rasat och jag behöver min kropp...

Mitt psyke är obalanserat och jag har allt för nära till tårarna... Jag har inte den toleransnivån som jag brukar och för att fungera "normalt" behöver jag den...
Jag känner inte igen mig själv och det är svårt att hantera...

Jag skulle så gärna önska att allt var som vanligt, men inget är som vanligt...
Jag kommer på mig själv med att undra över vem jag är och var personen jag brukar vara har tagit vägen...
Hur hittar jag tillbaka till tjejen jag brukar vara, eller åtminstonde till något som liknar henne??
Jag vet att "det tar tid"... "Det måste få ta tid"...
Men jag är så trött på sorgen och smärtan - den är så tung -  jag orkar inte bära den längre!!

Just nu fungerar inget som "vanligt" och jag har svårt att hantera det...