32 + 0

Idag skulle ha varit en bra dag om prinsessorna stannat i magen... 32 veckor är tillräckligt för att ha utvecklat det viktigaste...
Nu blev det aldrig så och ändå räknar jag fortfarande veckorna...
Det bara blir så... varje torsdag är ännu en vecka närmare beräknat förlossningsdatum.. varje söndag skulle de ha fyllt ännu en vecka om de levat... varje fredag har det gått ännu en vecka sedan My dog... Det bara blir så...
Vissa dagar är det bara ett konstaterande, andra river det i själen...
Idag är en sån dag...en skitdag... Det gör så ont idag och det är så svårt idag att förstå hur livet ska kunna gå vidare...
Förnuftet talar om för mig att jag kommer att bli hel igen - så hel som man kan bli efter en sån här upplevelse...
Förnuftet säger mig att dagarna kommer att bli lättare, sorgen inte lika tung att bära och livet kommer att bli ljusare trots sorgen jag för alltid bär i mitt hjärta...
Men förnuftet styr inte hjärtat och idag blöder mitt hjärta...
Vid första anblicken skulle du inte se det, men vågar du titta närmare så syns det i mitt kroppsspråk och i mina ögon...
Så jag ger ingen chansen att titta närmare, jag vandrar snabbt förbi...

Idag är en riktig skitdag...

Älskade barn, jag saknar er så....