Rädsla...

Jag är så rädd
Rädd att mitt barn inte mår bra
Rädd att jag måste avsluta min graviditet
Rädd att jag ännu en gång ska genomgå en förlossning och sitta med en död dotter i famnen
Rädd att jag aldrig får sitta på samma plats med ett litet levande nyfött kryp
Rädd att världen ska rasa
Min - min älskades - och hela vår familjs

Idag ska vi till läkaren
Vi vågar inte hoppas
men nånstans finns ju hoppet ändå...
Vi har beslutat oss för att självata hand om vår dotter om hon måste födas i nästa vecka
Det är inte självklart när barn förd innan graviditetsvecka 23
Då är de inte barn och då tar sjukvården hand om dem
Om man inte skriver på särskilda pappaer för att själv få begrava sitt barn...

Återigen lär jag mig en massa saker som jag önskar jag aldrig hade behövt fundera på
Återigen sitter jag här med en oro och en sorg som de flesta människor aldrig kan föreställa sig
Återigen....

Jag hörde nånstans att vi får ta emot så mycket vi orkar bära...
Eller, det finns en större mening med allt...
Det är bara idiotiskt skitsnack av nån sorglig människa som vill försöka förklara för sig själv varför livet är så fruktansvärt grymt mot vissa....
Det kanske tröstar nån, vad vet jag...
Halleluja! Då är det ju fantastiskt.... för dem....

I mina öron är det bara falska fraser som ska ge nån sorts tröst när ingen tröst finns att få...
Jag är cynisk jag vet.... Men gå i mina skor en vecka...

Nu ska jag ladda för ett läkarbesök som kan sluta hur som helst...
Jag och min älskade ska rädda åka till sjukhuset om en liten stund....

Men vi gör det tillsammans och vår kärlek är stark.....
Vi fixar det här älskade, vi fixar det här.....