Vi var hos dig idag...

...älskade lilla Mira...
Jag och pappa
De stora systrarna

Din skapelse förundrar mig
Tänk att något så vackert inte är menat...
Att de små perfekta fötterna aldrig ska få lära sig gå...

Jag undrar om det finns nån mening med nåt längre...
Livet är nog bara en massa slumpartade händelser som vi tar oss igenom...
Helt utan högre mening...

Jag har alltid velat tro att det finns nån tanke med allt som sker...
Efter förra året har det varit svårt...
Nu är det omöjligt...

Vilken tur då att jag träffade din pappa...
För trots att vi verkar ha hittat varandra helt utan högre mening
Är han det finast jag vet
Utan honom vore ingenting värt någonting...
Utan honom hade jag lika gärna kunnat följa dig till evigheten...

Nu blir det inte så
I evigheten tar dina systrar emot dig
Och jag får ännu en gång ge mig till tåls....

Men längre fram...
När slumpen tar mitt liv...
Då är jag inte rädd...
För då vet jag att ni väntar...

Älskade barn

Känslan är så bekant...

...att jag stundom inte förstår...
Vi är här igen...

Vi har rivit upp samma gamla sår
Men även ett nytt igenom detta

Hur ska vi nånsin kunna läka
En gång till
Hur ska vi nånsin våga leva
Fullt ut igen
Hur ska livet kunna bli helt
När jag aldrig mer kan bli hel

Stundom känns det som om jag är i dåtiden
För mitt sinne kan inte riktigt ta in
Att mardrömmen startat om igen...

En pappas kärleksförklaring....

...till sitt lilla MIRAkel...



http://www.youtube.com/watch?v=0787HlcKjA8&feature=youtube_gdata_player

MIRA KÄLlen

Mira mirakäl....
Älskade barn...

Jag vaknar upp...

...som i en dröm
Jag vaknar upp...
...som i en dröm jag redan drömt

Jag har levt den här mardrömmen i ett år nu och när du blev till tog du udden av den...
Lilla Mira Mirakel...
Vi längtade så efter dig, vi önskade dig så mycket...

Den här gången kunde inget gå fel!!
Det var äntligen vår tur!!

Tänk att vi fann varandra jag och min älskade
Efter att ovetandes varit vilse i ett helt liv
Fann vi äntligen varandra...
Aldrig kunde vi ana vilka prövningar livet och kärleken skulle ge oss...
Men älskade....
Med dig är jag stark
Med dig klarar jag allt
Jag älskar dig mest av allt
Underbara Dennis!!

Det här är vår tredje sommar tillsammans
Varje sommar har överskuggats av döden...
Det måste bli ett slut på det....

Jag vaknar upp...
...och måste igenom mardrömmen ännu en gång...

En liten ängel...

... Kom och gick idag...
Vi fick en dag med vår lilla Mira

Nu är hon med sina systrar och vi står återigen nakna på jorden....

Älskade lillasyster Mira
Du saknas oss...

Första stormen....

...har passerat
Vi tog oss igenom den...

Söndagens besök på Östra sjukhuset följdes av en natt med myyyyycket sammandragningar...
Och således lite sömn och enorma mängder oro....
Har det startat?
Är det dags nu?
Borde vi tagit kortisonsprutorna?
Is this it?
Jag orkar inte en gång till.....

För första gången på ett bra tag byttes status quo ut mot den grymma verkligheten...

Vi åkte till Östra igen...
Sammandragningarna lugnade sig
Och vi träffade Anna...
Anna är läkaren som förlöste våra små änglaflickor
Anna är läkaren som vi gjorde alla efterkontroller hos
Anna har varit med på resan vi gjort och ödet satte henne på vårt tåg även den här gången...

Vi resonerade om framtiden och nuet
Vi pratade om hur vi ska gå vidare
Och bestämde ett nytt möte på onsdag

Vi ska tillsammans göra ett schema för hur vår lillasyster ska övervakas av henne, vår läkare i Halland och oss själva...
I hemmet, med många resor till sjukhuset, men hemma om inga komplikationer inträffar - underbart!

Idag träffade vi vår läkare i Halland,
han är min absoluta favorit!
Han spekulerar inte,
Han ger inga svar om han inte är säker på det han säger
Han lyssnar, ler och tillmötesgår oss i vår komplicerade verklighet
Han gjorde en undersökning som talade om att min kropp inte försöker starta förlossningen, cervix är opåverkad
Enkelt uttryckt är livmodern fortfarande stängd runt lillasyster så hon kan inte komma ut ännu ;)

Efter att ha träffat honom idag känns allt lite mer hoppfullt, trots att inget förändrades under besöket...

Jag är lite mer orolig
Har nära till tårarna
Och är ännu mer stilla än tidigare just nu...
Men vi har tagit oss igenom den första stormen och jag hoppas innerligt nästa dröjer....