Känslan är så bekant...

...att jag stundom inte förstår...
Vi är här igen...

Vi har rivit upp samma gamla sår
Men även ett nytt igenom detta

Hur ska vi nånsin kunna läka
En gång till
Hur ska vi nånsin våga leva
Fullt ut igen
Hur ska livet kunna bli helt
När jag aldrig mer kan bli hel

Stundom känns det som om jag är i dåtiden
För mitt sinne kan inte riktigt ta in
Att mardrömmen startat om igen...