Jag och pappa
De stora systrarna
Din skapelse förundrar mig
Tänk att något så vackert inte är menat...
Att de små perfekta fötterna aldrig ska få lära sig gå...
Jag undrar om det finns nån mening med nåt längre...
Livet är nog bara en massa slumpartade händelser som vi tar oss igenom...
Helt utan högre mening...
Jag har alltid velat tro att det finns nån tanke med allt som sker...
Efter förra året har det varit svårt...
Nu är det omöjligt...
Vilken tur då att jag träffade din pappa...
För trots att vi verkar ha hittat varandra helt utan högre mening
Är han det finast jag vet
Utan honom vore ingenting värt någonting...
Utan honom hade jag lika gärna kunnat följa dig till evigheten...
Nu blir det inte så
I evigheten tar dina systrar emot dig
Och jag får ännu en gång ge mig till tåls....
Men längre fram...
När slumpen tar mitt liv...
Då är jag inte rädd...
För då vet jag att ni väntar...
Älskade barn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar