Hur förklarar man för någon som inte vandrat på samma stig som vi
Hur förklarar man att glädjen över att vara gravid till största delen uteblir när man går samma stig en andra gång
Med erfarenheterna och kunskapen från första gången, tillsammans med nya kunskaper....
När småtjejerna föddes fick vi veta att varje dag räknades, varje dag gjorde stor skillnad för deras utveckling och chanser till överlevnad och ett bra liv när de väl föddes...
Tyvärr räckte inte i tiden i magen till, och många omständigheter gjorde att vi inte förlorade ett utan båda våra barn under en fruktansvärd vårsommarvecka för ett drygt år sedan....
Den här gången är det inte riktigt så enkelt tyvärr...
Klart att varje dag gör skillnad, så till vida att dagar läggs ihop till veckor och veckor blir till månader...
Den här gången handlar det om månader....
5 veckor har gått och omgivningen börjar vänja sig vid status quo
5 veckor har gått och folk runt omkring oss börjar bli hoppfulla
Utifrån kan det nog verka som om att vi är otacksamma för den tiden som gått...
Men vi VET....
Snart har vi gått 25 fulla veckor....
Ett barn som föds i den veckan efter en normal graviditet har 50% chans till överlevnad
Riskerna för bestående men så tidigt är STORA...
För att förenkla det lite kan man säga att överlevnad och komplikationer hos prematura barn till stor del handlar om lungornas utveckling och hur långt den har kommit....
Vår graviditet är inte vanlig....
Vår lillasyster har en lungutveckling som är mycket eftersatt, hon har inte kunnat öva sina lungor eftersom hon inte har haft något fostervatten på 5 veckor....
Jo, alltså hon har kunnat dricka lite och på så vis träna tarmarna, men vattenmängden har varit så låg att den inte ens är mätbar...
Läckan har inte läkt....
Det produceras hela tiden nytt vatten, men det läcker ut i samma omfattning som det bildas....
Mängden har inte ökat...
När lillasyster än föds, kommer hennes lungor att vara underutvecklade och vad det kommer att innebära vet vi inte förrän hon väl har lämnat min kropp...
Med största sannolikhet kommer lillasyster aldrig att läggas på sin mammas bröst utan hon kommer att behöva läkarvård omgående efter sin födsel...
Med största sannolikhet kommer lillasyster att behöva hjälp att andas, åtminstone i början av sitt liv....
Och inget vet hur länge....
Om vår lilla prinsessa orkar kämpa sig igenom graviditeten...
Om vår prinsessa stannar kvar många veckor till i magen kanske hon har en chans...
Då kanske vi blir fem i vår familj plus våra små änglar....
Om om om om om ......
Vi lever det här varje dag
Vi glädjs åt veckorna som passerar
Men vet att det krävs många fler
Vi älskar vår lilla därinne
Vi njuter av hennes små sparkar och sprattel
Men vi vet att det kanske är allt vi får.....
Rädslan att även lillasyster ska lämna oss för sina systrar är en smärta som inte går att beskriva...
Om lillasyster ändå ska dö
Hade det varit bättre att hon kommit direkt när vattnet gick...
Att leva såhär är plågsamt
Att inte få njuta av att vara gravid
Att inte våga planera framåt
Att inte våga köpa någonting
Att inte våga förbereda hemmet och sig själv för en ny liten individ
Att tvingas förbereda de stora tjejerna på att det lika gärna kan vara döden som är på väg som livet
Att leva såhär är plågsamt
Hur förklarar man för någon som inte vandrat på samma stig som vi
Hur förklarar man att trots veckor som går äter oron och rädslan upp glädjen
Det går inte att förklara
Det bara är så
Älskade lillasyster
Vi längtar så efter dig
Vi vill så gärna hålla dig i vår famn
Vi vill så gärna ta med dig hem och visa dig världen
Älskade lillasyster
Kram!
SvaraRadera