Jag vill bara dö..

... så känns det...
Igår var en riktigt tung dag....
Då kändes det så... som om att livet saknade mening...
Till vilken nytta går jag runt på jorden när mina barn inte längre finns?
Till vilken nytta skiner solen och varför snurrar jorden när mina barn är döda?
Vad är meningen med alltihop??
Jag tror att det måste kännas så... ofta nu och förhoppningsvis avtar känslan allt eftersom tiden går...
Men just nu vill jag mest bara dö...
Jag vet att det finns massor kvar att leva för, jag vet att mitt liv inte tar slut med My och Mejas liv... men trots att mitt förnuft förstår att det här lättar efter hand... så är det inte så det känns...

Det finns inte många som förstår och till er som gör vill jag bara säga att jag önskar av hela mitt hjärta att ni inte förstod och jag tror att ni också har stunder när ni bara vill dö, jag tror att vi måste få känna så... det är vår rättighet!

Efter varje krasch ner i mörkret kommer en stund av liv och ljus.... innan allt rasar igen... så ska det vara, det är precis så det ska vara...

Långsamt kämpar min kropp och mitt sinne för att läka det som läkas kan och i det svartaste mörkret finns trots allt min älskade, som håller om min trasiga skakande kropp...
Vi tar oss igenom det här, jag vet det.... men jag känner det inte alltid...

Ibland vill jag bara dö... men det är så det ska vara...