Jag vill inte vakna...

... för när jag sover liksom glömmer jag för en stund...
Den första stunden på morgonen när jag ligger i min älskades famn...
...finns inte heller nåt annat än vi...

... sen vaknar hjärnan, hjärtat och alla känslorna och kommer över mig som en stor, stor våg... under vilken jag nästan druknar och jag får kämpa hårt för att inte bara låta vågen ta mig med härifrån...
Då kommer tårarna... ibland dröjer det en stund, men de ligger och bränner bakom ögonlocken och bara väntar på att få svämma över... idag igen...

Det verkar bli sommar idag.... men jag fryser... jag är så kall på insidan... det verkar inte sommarvärmen rå på... åtminstonde inte ännu... kanske aldrig mer... det kanske är så det kommer att kännas framöver och jag får anpassa mig till det, jag vet inte, men just nu är det kallt, blött och hemskt...

Jag är vaken nu... och alla mina sinnen med mig...