Jag är tacksam för varje dag, varje timma, varje sekund som de ligger där inne mina "minimonster", och jag sätter rimliga mål - vecka för vecka.
Men jag dagdrömmer också....
Du ska inte ha orimliga mål säger läkarna och sköterskorna, och det har jag inte, men vad vore livet om man inte fick drömma???
Jag har alltid tänkt mig ett sagoslut i livet, ni vet med riddaren på den vita springaren som tar mig med storm :)
Inte för att jag trott att det ska bli så, inte för att jag förväntat mig det, utan för att det vore häftigt :))
Han kom inte på en springare, men han är min riddare och han tar mig med storm varje vecka, hela tiden, och det överträffar drömmen......
Nu drömmer jag igen..... om den 21 juli..... Det är faktiskt min underbara mammas födelsedag, men också dagen då bebisarna blir 34+0.... Det är dagen då läkarna bedömer barnens chanser så stora att de får komma ut OM de ligger kvar i magen tills dess, så jag drömmer om 21 juli...
Jag kanske inte kommer dit i symbios med magen, men jag drömmer om det och hoppas.......
Jag är tacksam för varje dag, har siktet inställt på torsdag - 5 dagar - men jag drömmer om den 21 juli - 61 dagar och det tänker jag fortsätta med..... För jag gillar att drömma, det är ju liksom en del av livet......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar