Ni vet hur man som barn räknade ner till sin födelsedag??
(För övrigt är min om 7 månader)
Jag tror känslan nu är liknande....
varje dag sniglar sig fram utan att jag har minsta inverkan på vad som sker....
Skillnaden är att varje dag är ett steg närmare en förlossning som kan ske när som helst, men "varje dag är bra"....
Vad kan jag göra? frågade jag när jag blev inlagd...
"Du kan tänka att varje dag är bra för barnen och varje vecka som går är fantastisk"...
Vad gör ni? Hur ser det ut framöver från er sida? var min nästa fråga...
"Vi väntar och hoppas att det dröjer, sen gör vi de planerade rutinkontrollerna, men inget i övrigt"....
Där är jag nu, 14 dagar har gått och vi väntar, hoppas, väntar och hoppas....
På rutinkontrollerna har allt sett bra ut och fram tills de här sammandragningarna startade i förrgår har det känts som att det kommer gå vägen!!
Nu drömmer jag om förlossningar, oroar mig mer, sover sämre och är tillbaka där jag startade för 14 dagar sen....
varje dag är bra för barnen, varje dag är bra för barnen, varje dag.....
Däremellan hoppas jag att det ska dröja..... åtminstonde 2 veckor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar