Summa sidvisningar

onsdag 25 maj 2011

Jag är här :)

Allt är lugnt!
Det blev ett sent inlägg idag....
Det har varit lite oroligt idag...
Jag har en liten fröken i magen som tror hon är färdig att komma ut...
Jag skriver fröken för doktorn trodde senast att det var 2 tjejer, så nu har de tom fått sina namn.... men vi är beredda på att det kan vara 2 killar oxå - det spelar egentligen ingen roll - bara de stannar ett tag i magen och kommer ut friska!
Hur som helst så "knör" hon där inne så att hennes mamma får ont - mycket ont idag - och det skapar oro....
Jag är så himla rädd att de ska komma redan nu... och inte må bra....
Visserligen har de goda chanser om de kommer nu, men jag vill så gärna att de väntar några dagar till..... gärna 14.... eller varför inte 28?? (Vågar knappt tänka så långt ens...)

Idag skapade oron tårar och grubbel....
Varför har de blivit till om de inte ska få vara friska och må bra??
Och dessutom har vårt lilla befruktade ägg valt att dela sig i 2 små bebisar...
kan det verkligen hända utan att det är nån mening med det??
Jag vet ju att det visst kan hända och ändå sluta i katastrof, och jag vet också att det är galna tankar - för just mina bebisar kan ju komma att klara sig alldeles utmärkt, det vat jag ju inte ännu....
Men vissa dagar och vissa stunder tar de galna tankarna, oron, och tårarna över - helt utan min kontroll.... Det går över efter ett tag, men för en stund gör det ont, så himla ont att ord inte kan beskriva.....

Det var tungt när han gick idag - min älskade...
Idag hade jag behövt somna i hans famn och bara få känna mig trygg - idag hade jag behövt höra hans andetag bredvid mig, men det fungerar inte så.....
Nästa gång jag får somna i hans famn är först när bebisarna är här.... Och de vill jag ju inte ska komma än på länge...
Snacka om antiklimax - nu när vi verkligen behöver varandra får vi inte vara tillsammans.....
Och för att få vara tillsammans måste det hända som vi vill ska dröja länge än.....
Vissa dagar känns det bara orättvist....
Men vi klarar det här - tillsammans klarar vi det här och allt kommer att bli bra....
För det finns inga andra alternativ!

Nu ska jag torka tårarna och drömma om min underbara, fantastiska man.....

1 kommentar: